Rost och rädisor

De senaste åren har jag gått in för att minska på plasten, särskilt den jag använt slentrianmässigt. Först köpte jag några s.k. bee wraps i olika storlekar för att testa, alltså ekologiska vaxdukar. Man formar dem lätt runt vilken skål som helst med hjälp av värmen från händerna, även bambu och andra material som plast inte fäster på. När de använts sköljer en av dem med diskmedel och rumstempererat vatten. De kan återanvändes många, många gånger. Hur länge de är effektiva beror förstås hur hårt en sliter på dem, men nåt år i alla fall.

Inför julen gjorde jag ett par omgångar nya och har säkert sparat en hel rulle Glad pak. Det blir ju många byttor och skålar så fort en gör lite extra mat. Jag har sparat lite på miljön med tanke på tillverkning och frakt, jag har sparat en liten peng, jag har sparat miljön när det kommer till sophantering. Inte för att jag är snål utan för att jag tror på att leva hållbart och att små vardagliga handlingar gör skillnad och till och med är viktiga.

För att dra miljötänket ytterligare ett steg slaktade jag mannens tunnslitna skjorta som tvättmaskinen tuggat i och ett par andra större hål gjorde den inte ens lagningsbar för vardagsbruk. Tunn, tät bomullsväv tycker jag funkar bäst till vaxduk. Ett återanvänt tyg som tvättats många gånger är dessutom fritt från diverse kemi som tyg ofta behandlas med och som man varken vill ha i maten eller på kroppen.

Det blev 15 lappar. Jag klippte så stora som möjligt och använde zigzagsax. Inte nödvändigt men motverkar eventuella trådar om det skulle bli tunt med vax i kanterna.

Strimlade vaxarket med osthyvel och klippte de sista småbitarna med en sax. En kan också köpa vax i granulat så sparas ett moment. En ska i vilket fall se till att det är ekologiskt vax så att inte besprutningsrester mot kvalster finns kvar. De blöta fläckarna är några droppar jojobaolja som jag tillsatte för att göra vaxet mjukare (inte nödvändigt).

Jag använder en vanlig bakplåt med ett bakplåtspapper som underlag, sen lappen, vaxet och ett papper över.
Strykjärnet på högsta temperaturen och ångan av. Vaxet smälter vid 60 grader, så det går fort. En kan även använda ugnen, men jag tycker det blir klumpigt och en får använda nån slags skrapa för att få vaxet jämnt. Med strykjärnet kan jag fösa vaxet dit jag vill och få ut det i kanterna. Skulle det ändå bli en torr fläck nånstans är det lätt att lägga till lite extra vax.
När allt smält tar jag snabbt bort pappret och håller lappen i luften en halv minut tills den svalnat och stelnat så pass att det går att hänga den på strecket.

Ett ark vax räckte i detta fallet till fyra stora och en mindre duk.

Enkelt och kul.

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

2018 var utmanande på många sätt. Våren var sen och när den äntligen kom skulle allt ske på en gång. Sen kom torkan. För varmt i växthuset, ohyra, mjöldagg. I princip regnade det inte på sex månader. Jag koncentrerade mig på att rädda grönsaker och allt i de drygt 100 hinkarna och krukorna. Vi vågade inte ta vatten ur trädgårdsbrunnen utan körde i tankar från sjön. Detta upptog all tid varenda kväll utom de fem dagar vi var bortresta och grannarna tog över. När jag kom till slutet av vattningsrundan efter tre timmar, visste jag till slut inte om jag vattnat där tidigare på kvällen eller det var igår. Allt flöt ihop.

Jag kände mig utsatt, otillräcklig och hotat av naturkrafterna. Rädd helt enkelt på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det var hemskt. Om jag levt för några generationer sen, kanske runt sekelskiftet 1900, hade svälten kommit som ett brev på posten. Vi kanske hade fått gå från hus och hem, emigrera.

Nu blev det tack vare vattningen överlag en bra skörd, men jag ställde in höstaktiviteter och julmässor för att hinna ikapp och vila upp mig lite.

Januari. Året började som vanligt med städning av min garageplats där jag håller till med trädgårdsrelaterat på vintern. Numera är det ytterst sällan något inhandlas i en plastcontainer så jag återanvänder de jag har om och om igen. De är utmärkta till bredsådd av alla möjliga fröer.

Februari. Nånstans runt jul börjar jag bli sugen på skott och groddar som är ett fräscht komplement till allt syrat, konserverat och fryst.

Mars. Höstsådd pak choi levererade hela vintern under dubbla lager väv i växthuset. Notera hur mycket snö som fortfarande ligger.

April. Vintersådderna kommer fint i sina backar. De har stått i växthuset, men får nu lämna plats åt tomaterna.

Maj. Tomatplantorna från garaget får nässelbad och skolas om till sina hinkar. Gräset klipptes ett par gånger, sen behövde vi inte lägga mer energi på det och jag fick inget nytt täckmaterial att fylla på med.

Juni. Tomaterna startade bra, men de borde fått flytta utomhus istället, fast vem kund ana vad som väntade.

Om jag jämför livet på landet med livet tidigare i lägenhet i stan, så har det aldrig varit tydligare hur beroende vi är av en miljö i balans. Jag levde nära naturen i staden också, hade två kolonilotter, trampade runt i naturen efter jobbet, men kunde ändå missa de första vitsipporna, vårens fågelliv och mycket annat. Blev det ohyra på dillen och missväxt av morötter var det förstås tråkigt, men ingen katastrof. Allt finns i butik.

Allt finns fortfarande i butik, men nu har jag sen tio år tillbaka bestämt mig för att det egenproducerade ska stå för merparten av maten på bordet. Krafterna behöver också räcka till en del arbete i form av skrivande och fotande. I och med detta är situationen mer utsatt, men glädjen och tillfredsställelsen också desto större över att lyckas ta hand om sig själv och bestämma över livet i så mycket högre utsträckning.

God fortsättning på nya året!

Instagram @atligatradgarden

Juli. Jobbiga saker som fysisk smärta eller hur utsatt jag kände mig med odlandet under säsongen 2018 när det inte regnade på ett halvår, har sinnet en välgörande förmåga att sortera bort när det gått ett tag. Det är förstås också ett aktivt val att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Kvar blir en del nya lärdomar och bilder på näthinnan av roliga stunder, som t.ex det här gänget unghöns som höll ihop hela sommaren och for runt som små ligister i marktäckningarna. Snövit och ännu namnlös beige ska bo kvar här och de svarta flytta vidare.

Augusti. Tomatsommaren var fantastisk för odlingen utomhus, men i växthuset blev det väl tufft och beslutet att flytta ut även dessa kom för sent. Det ena uppvägde dock det andra och skörden på cirka 60 kg räcker mer än väl för vårt årsbehov av ketchup, såser, tomatbasröror, torkade tomater, marinerade, inlagda och till marmelade. Än har vi inte börjat på det frysta förrådet utan äter av det hemmakonserverade.

September. En självsådd melon i en zinklåda överraskade. Den har kommit till genom att köpepumpafrö passerat genom komposten som sen använts att berika gammal jord med. Att pumpafrön passerar genom komposten och frösår sig är inte ovanligt, men att en melon lyckas som har mycket större kvar på värme och lång säsong har inte hänt mig tidigare.

Oktober. Trots många buskar och träd i trädgården räcker de egna löven inte riktigt till när jag vill bädda in kronärtskockor, övervintrande krukor, odlingsytor och rabatter. Grannen bidrar med ett rejält lass finfina lönnlöv.

November. Vinterportlaken har satt fart i lilla växthuset och levererar fortfarande trots en tvåsiffriga köldknäppar. Fantastiskt tacksam och god växt.

December handlade om favorittomater. Varje dag fram till jul presenterades en ny sort som utmärker sig på nåt sätt. Det här var en omtyckt serie som fick många glada tillrop. Inläggen finns kvar och nås genom att skriva in Tomatkalender 2018 i sökfältet.

Planeringen för 2019 års odlingar gjordes redan i höstas och nu har sådderna börjat så smått med fönstertomaten "Wilma", fröer som mår bra av stratifiering och några blommor som behöver lång startsträcka.

Tack för alla rara kommentarer! Hoppas ni vill hänga med även i fortsättningen. Jag har en del rätt roliga projekt på gång.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Som en följd av förra säsongens förödande torka tog vi beslutet att ta ner två enorma björkar mitt i trädgården. Jag vet att björkar är törstigare än de flesta andra träd, men växtligheten har anpassats därefter och jag gillar verkligen stora träd så därför har de fått stå tills nu.

Jag kommer att sakna alla musöron och de skira bladslöjorna. Jag kommer att sakna småfåglarna som älskat holkarna i dessa träden och ilat fram och tillbaka med mat till åtskilliga kullar. Så meditativt att ta en stund i vilstolen och studera deras idoga arbete. Det blir svårt att hitta nya platser för holkarna. Äppelträden är för låga och uthusväggarna redan fulla.

Jag kommer däremot inte att sakna drivor av björkfrö som självsår sig överallt och alla smågrenar som vinterstormarna drar ner. Inte heller död gräsmatta där bara maskrosorna lyckas överleva.

Allt gick så överraskande smidigt. På 40 minuter var båda jättarna nerplockade bit för bit

De svarta skrovliga utväxterna är sprängticka, alltså en svamp. Kallas chaga i hälsokosthandeln och är full av antioxidanter som den dragit till sig från trädet. Ska försöka ta vara på den och berätta mer längre fram.

Jag har verkligen en svaghet för stora och konstiga maskiner. De ser ut som monsterinsekter.
Se bara hur armen sträcks ut som en jättegadd som både kniper och sågar.

Sen dansar klabben iväg över den blå himlen...

... och över telefonledningen.

Faktiskt tur att träden kom ner för båda visade sig vara ruttna inuti. På mitten var det bar två cm friskt virke ytterst som ett tunt skal. De hade kunnat gå av när som helst och träffat uthusen eller växthusen. Nu kommer solpanelerna dessutom att få mer ljus och leverera mer el.

Ett vitt mullbärsträd som jag länge längtat efter kommer att ta björkarnas plats. Det är redan inköpt och står täckt i en driva av löv.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Är det nåt jag verkligen gillar så är det sådder och små skott som tittar upp, men det är fler än jag som älskar fuktig jord och spirande groddar nämligen sorgmyggorna Sciaridae.

Det är lätt att blanda ihop dem med de helt harmlösa bananflugorna, vattenflugorna eller blomflugorna som man ibland kallar småkrypen för. Det är ju nåt svart litet som fladdrar runt, men flugorna har en jämn flykt, medan sorgmyggorna liksom sicksackar sig hit och dit, flyger lite ryckigt. Får man fatt i ett litet djur som man kan titta närmare på under förstoringsglaset ser man tydligt skillnad på flugan och myggan utan att ens ha dem bredvid varandra.

Sorgmyggor 2-3 mm i storlek

Sorgmyggan är riktigt trist på så vis att den gillar fuktig jord där den lägger sina ägg. Larverna är genomskinliga med svart huvud, 1-7 mm långa och otroligt glupska. De livnär sig på frönas små groddar så att rötter inte hinner bildas. Man väntar och väntar på att fröna ska gro och det händer inget. Värst är det med långsamgroende fröer där det tar tid innan man reagerar på att fröna inte grott och sen blir det för sent att så nytt.

Ser man nåt litet kryp flyga runt bland sådderna kan man vara ganska säker på att det är sorgmyggans larver som ställt till det. De trivs också i rotsystemen hos vanliga krukväxter och kan hindra tillväxten men gör oftast ingen större skada där. Normalt finns de i utomhusjorden där de inte heller gör nån större skada utan snarare hjälper till med nedbrytningen av dött material, men tar man egen jord utomhus till sina sådder kan mycket väl ägg och larver följa med som förökar sig explosionsartat när de kommer i gosig inomhusmiljö.

Köpt jord är steriliserad, men gamla jordsäckar som förvarats utomhus kan vara angripna.
Det har hänt att jag får hem sorgmyggor med julblommorna, inte sällan hyacinter. När man kommer med vattenkannan kan det i värsta fall hända att ett moln av myggor flyger upp och studerar man jorden på mycket nära håll kan man nån gång se hur nya små myggor kravlar sig upp.
Ägg överlever många år på i odiskade krukor och allt annat som varit i kontakt med smittad jord.

Vinterförvaringen går fri

Ett bra sätt att ta reda om man har fått in sorgmyggor eller annan ohyra med för den delen som vita flygare är att placera ett gult klisterark bland krukorna. Myggorna gillar gult och fastnar lätt.
Fastnar det myggor är nästa steg är att vattna alla krukor med Nemablom som består av nematoder. Just klisterark och nematoder ihop är en bra eftersom arken tar hand om de vuxna myggorna så de inte hinner lägga nya ägg och nematoderna käkar upp larverna. När jag drabbats har jag bekämpat grundligt i två omgångar med en vecka emellan och gått igenom alla utrymmen där växter förvaras eftersom myggorna förflyttar sig snabbt och jag hellre tar det säkra före det osäkra.

Att torka ut krukor mellan vattningarna minskar spridningen, men ägg som redan finns i jorden eller på krukorna kläcks så fort omständigheterna blir gynnsamma.

Att torka ut angripna nysådder är däremot ingen bra idé.
Det funkar inte heller särskilt bra att vattna ut nematoderna på nysådder eftersom jorden gärna blir för sur, utan det viktiga är att ha det myggfritt i utrymmerna redan innan sådderna görs.

I första hand gäller det att vara uppmärksam redan i butik och inte ta hem växter som kan sprida myggor. Häromdagen var det en mygga som sicksackade närgånget över jordsäckarna på blomsterstormarknaden. Kollade noga att det inte var hål i säckarna som jag valde.

Har man fått hem en planta som man är rädd om och märker är smittad kan man byta jord så snabbt som möjligt och skölja rötterna väl. Det kan behöva upprepas ett par gånger om man märker att plantan inte tar fart och växer. Jorden kan man tippa i trädgården där larverna hör hemma.

Det gäller att hålla såhörnan inomhus, ren. Inte låta jordrester ligga och skräpa, diska krukor och verktyg så snart de inte ska användas.

Oftast köper jag såjord, men när det gäller mindre mängder gör jag även egen, som jag steriliserar i ugnen för att slippa eventuella rotälskande kryp. Kommersiella odlare har ofta särskilda ugnar men här får jorden gå i den vanliga till mannens förskräckelse.

Sterilisera jord
Ung 120°
Bred ut jorden på en långpanna.
Fukta den med en halv liter varmt vatten så att jorden inte bli snustorr. Det är fuktigheten som tar död på krypen.
Låt stå i ugnen 20-30 minuter.
Får svalna innan plantering och förvara i hink med lock.

Sterilisera i mikron
1 liter jord tillsammans med en kopp vatten på högsta effekt i 4 minuter.

Vinägerfälla
1/2 glas vinäger, röd, vit eller en skvätt gammalt vin (Det sägs att sorgmyggor dras till gult, men jag har inte märkt nån skillnad på olika vinäger, rör i 1-2 tsk strösocker, 1 droppe diskmedel, gör att ytspänningen minskar så att myggorna drunknar.

Placera glas med blandningen bland krukväxterna med en meters mellanrum och rör om nån gång varje dag. Efter en vecka har blandningen förlorat sin kraft och eventuella myggor vant sig. Gör nån veckas uppehåll innan nya glas placeras ut. Funkar nästan lika bra som klisterark och glasen kan vara enklare att dölja.

Tändstickor dåligt knep
Ibland får man tips som att sticka ner tändstickor i jorden och det bygger förstås på den beprövade tekniken att svavla mot ohyra i växthusen och att tändstickorna förr gjordes med svavel. Nuförtiden är det inte så och de har inte den minsta effekt mot kryp i jorden.

Instagram @atligatradgarden
Läbksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Denna veckan är jag någorlunda i fas med länksamlingen TrädgårdsFägrings tema som är Vinterpoesi, men jag skruvar till det med 50% sommar också. Fler bloggar med trädgårdspoesi hittar du HÄR.

Enda stället i trädgården där man faktiskt ser genom tre rum

Här hittar man alltid skugga nånstans under dagen. Möblerna flyttar runt så det passar alla när nån vill ha sol och nån annan inte.

Cykeln dekoreras efter årstid. Trälådan bak har hängt med många år, men fram är jag på tredje cykelkorgen. Brukar hitta nåt på loppis som passar.

En bonus med växthuset som jag inte räknade med från början är hur ljuset silar genom rutorna vid olika tidpunkter på dagen och under årstiderna. Ibland är det som huset bara ligger där och sover och ibland är det upplyst och skiner som den vackraste jättediamant.

Portalen till lyckan. Odlar visserligen ätligt lite överallt i trädgården, men innanför portalerna är det extra intensivt och snigelfritt. Egentligen skulle jag kunna ha full sysselsättning med bara denna plätten, men mycket vill ha mer och det är ju fortfarande så kul att odla efter drygt 30 år med fingrarna i jorden.

Instagram
@atligatradgarden

Var nyligen på en inspirerande föreläsning med TV-kocken Paul Svensson. Han pratade bland annat om matkvalité och matsvinn i det olika leden producent, handel och konsument. Under inspelningen av TV-serien matsvinnet hade teamet besökt en morotsproducent där man hittade berg av morötter som inte höll måttet, små, krokiga, delad rot, morötter med nån svart prick och så vidare.

Precis så är det när man odlar. Alla morötter blir inte exakt likadana, jämna 20x3 cm som stöpta i form. De kan komma emot en liten sten i jorden och dela sig, frö gror olika, de kan hamna för tätt och se olika ut av en mängd orsaker. Sånt vet vi som nån gång försökt odla själva och det är naturligt och normalt. Det innebär inte att de morötter med med karaktär är sämre på nåt sätt.

Jag brukar sortera undan de små, konstiga och använda dem först eftersom de stora klarar vinterförvaringen bäst, men ibland blir det ändå en del som inte stått pall för den långa förvaringen.
Vid den här tiden på året brukar jag gå igenom äppel- och rotsaksförråden och sortera bort sånt som är skrumpet eller om nåt skadat kommit med och börjat ruttna.
I höstas skördade mannen de flesta morötterna. I all hast gallrades inte så noga och av nån anledning lades en hög på golvet i jordkällaren i tron att fukten därifrån skulle hålla dem tillräckligt fräscha, men det funkade inte. Sand eller, torv brukar bli bäst.

Att låta mat bli dålig och sen slänga är helt mot min natur, så nu räddar jag de här stackarna.

Först får de ligga i kallt vatten under natten och få spänsten tillbaka så de går att borsta och skala.

Lagrade rotsaker och särskilt morötter som börjat växa det allra minsta tappar snabbt i sötma, därför väljer jag att smakförbättra genom mjölksyrning. Även näringen förbättras genom att bli mer lättåtkomlig och mjölksyrat är superföda för den goda tarmfloran.

Det här receptet funkar på alla möjliga grönsaker. Viktigt att bara använda friska delar och anpassa bitarna efter hur porös grönsaken är. Morötter passar som stavar eller slantar, liksom kålsorternas stjälkar. Blomkål och broccoli i små buketter, gröna bönor hela, men lätt förkokta, gurka i ca 7-10 cm bitar och klyvd på längden.

Man kan mjölksyra direkt på hösten och på så sätt spara maten hela vintern eller mjölksyra efter hand. Man kan göra en mjölksyrning som kylskåpstömning. Det mesta blir gott att blanda med skivad gul lök och två skivade vitlöksklyftor per liter rotsaker. Man kan testa att blanda olika grönsaker efter vad man har tillgång till.

Mjölksyrade grönsaker

1 kg ekologiska grönsaker varav en gul lök i skivor och 2 klyftor skivad vitlök.
1 liter vatten
35 gram jodfritt salt (cirka två rågade matskedar).

1. Mät upp vatten och salt. Rör då och då så att saltet löser sig.

2. Skölj under tiden, grönsakerna skala, dela och ta bort fula bitar.

3. Varva lök och grönsaker i en glasbruk med gummiring och bygellås. (Jag har köpt burkar i olika storlekar både på Granngården och Åhléns.)

4. Det är viktigt att hålla alla grönsaker under vattenytan och jag brukar använda mig av en tvåliters fryspåse. Stoppa ner påsen i burken, fyll den med vatten, så mycket som kan få plats, pressa ut luften och knyt ihop påsen så nära vattnet som möjligt. Var noga med att inget av påsen hamnar utanför burken när locket läggs på.

5.Märk burken med beredningsdatum.

6.Ställ burken på en tallrik i 18-22 grader i 14 dagar. Undvik solsken.

7.Låt grönsakerna eftermogna i kylskåp ytterligare 2 veckor.

En oöppnad burk håller länge, men när man väl gläntat på locket har man 2-4 veckor på sig att äta upp.

Vilket är ditt bästa knep att ta hand om trötta grönsaker och tråkiga kylskåpssnuttar?

Instagram @atligatradgarden

Länksamligen TrädgårdsFägring HÄR

Självhushållhållare kallare jag mig ibland lite slarvigt och känner mig i gott sällskap när det kommer till odling av grönsaker. De flesta av oss tänker nog på att bara kunna kliva utanför dörren och hämta det man behöver i grönsaksväg i alla fall under sommahalvåret. Gott nog!

Andra menar att självhushållning var nåt man sysslade med på landsbygden för tre, fyra generationer sen. Jag tänker på farmor och farfar som hade hushållsgris, häst och odlade säd, lin och potatis på ett litet "ställe". Om man hade nån ko vet jag minsann inte, men det ystades, slaktades, gammelfarfar spann och farmor vävde handdukar av linet. Bykvinnorna gick samman och gjorde eget potatismjöl. Man eldade med ved, fiskade och farfar ryckte ut med hästen när doktorn behövde skjuts. Det blev lite kontanter i kassan. Självförsörjande kan man tänka, men mycket behövde ändå köpas i Backmans handelsbod med taket fullt av hängande varor och ettöresgodis i glasburkar på köpmansdisken. Inte minst var det säkert väldigt kännbart under krigsåren när socker, kaffe, mjöl, kakao, fotogen och allt möjligt ransonerades.

Går man ännu längre tillbaka till samlar- och jägarsamhället så var inte ens de självhushållande till hundra procent. Säkert bytte man till sig flinta från trakter med rik tillgång och god kvalité, torkad fisk från kusten och pälshandeln söderut var nog omfattande. Salt, kryddor, örter, vapen, verktyg, smycken, vackra tyger, lockade nog också efter hand.

Så begreppet självhushållning är relativt. Självhushållningsgrad tycker jag är mycket bättre bergrepp att prata om och den strävar jag ständigt efter att höja. Självklart köper jag saker jag verkligen vill ha, men det handlar ofta om ting som står sig länge både vad det gäller kvalité och mode. Många gånger begagnat dessutom. Det är förvånansvärt mycket man egentligen inte behöver. Teknik för fotografering och kommunikation (som både är arbete och nöje) tillhör tyvärr färskvarorna med tydligt bäst- före-datum och står för den större delen av utgifterna under ett år, till och med mer än hem, hushåll och resor.

Jag tycker det är ganska spännande att utmana mig själv och hushållet att kunna tänja gränserna mot högre självhushållningsgrad varje år. Vi har till exempel solel som täcker hushållsbehovet en stor del av året, egna brunnar och eget reningsverk för avloppsvatten. Vi har inga anställningar utan är våra egna chefer i varsin enskild firma.
Att planera odlandet så att det inte bara är palsternackor kvar i jordkällaren vid denna tiden på året utan att det fortfarande finns en del att välja på i förråden är en ständig utmaning. Ibland växer nån gröda fantastiskt bra och ibland är missväxten total. I fjol blev till exempel löken helt skövlad av kaniner redan innan midsommar. Att tänka kreativt när det gäller att hitta på nya maträtter när kylen svämmas över av squash eller odla och lära mig många olika sorters kryddor och nya växter att piffa upp vardagsrätterna med, blanda teer för vinterbehovet, samla bär, svamp och örter. Allt sånt är kul och utmanande.

Ibland leker jag med tanken på hur hushållet skulle klara sig vid en total mörkläggning av landet, en omfattande krissituation alltså. Om det inte skulle finnas nån el, ingen värme och inga transporter. Tänk bara att inte kunna handla i matbutiken på flera veckor! Jag antar att bensin och diesel skulle ta slut rätt snart, liksom gasol. Kanske skulle vi klara oss några veckor genom att skrapa ihop skvättar från olika fordon till elverket och laga mat på gasol i husbilen. Sen skulle det handla om öppen eld med ved från skogen som vi skulle släpa hem med mycket möda. Byns hästar skulle få skolas om till dragare och gamla dammiga kärror rotas fram och lagas.
Matlagningsfett blir nästa bristvara, så stekt mat går bort och grytorna får plockas fram. Det skulle nog bli en helt annan kosthållning med mycket mos och soppor. Ransonering på salt och kryddlandet skulle bli en guldgruva liksom kunskapen om ätligt i naturen och de ätliga perennerna. Mannen skulle få lägga om från nöjesjägare till att anpassa sig efter hushållets behov och när nån lyckats fälla en älg skulle den delas mellan släkt, vänner och grannar. Grannens kor skulle få handmjölkas och alla med fungerande händer skulle bli tvungna att hjälpa till, ändå skulle nog de flesta få barmhärtighetsslaktas.

Redan efter en eller ett par veckor skulle vi åter befinna oss på samlar- och jägarnivå. Så vilka tror vi att vi är egentligen? Invaggade i falsk trygghet, smarta och högstående. Jo pyttsan!

Efter ett av mina såna tankeexperiment känner jag mig extra tacksam över våra egna brunnar med hyggligt vatten, att det än så länge finns ätlig fisk i sjön och att vi har kunskap om hur man använder ett nät, att jag har ett välfyllt fröförråd och vet hur jag ska samla frö av både morötter, rödbetor och rovor. Att kunskapen om ätligt i naturen är god, att jag har tillgång till mark, en cykel och att jag kan koka soppa på en spik.

Så vart vill jag komma? Egentligen bara ge en tankeställare. Rannsaka mig själv om jag inte kan sträcka mig ännu lite längre i år utan att bli dumsnål. Jo, man kan alltid sträcka sig lite längre och man kan gå ihop och hjälpas åt. Är jag allergisk mot bin kanske jag kan byta till mig honung av grannen. Odlingsmark kan hyras eller lånas. Orkar inte min kropp kanske jag ändå kan bistå yngre med kunskap. Orkar jag inte skörda mina äpplen, kan nån annan få chansen i utbyte mot ett par burkar mos. Vi kan alla göra nåt.

Det blir också så tydligt hur nära vi faktiskt hör ihop med naturen och djurlivet och att ensam sällan är stark.

Att ständigt höja självförsörjningsgraden hör nära ihop med att slita mindre på vårt gemensamma klot, att ha en god känsla i magen och sova gott på natten. Att sluta bry mig skulle vara som att ge upp och sluta leva.

Hur känner du? Ska du utmana dig själv inom något område i år?

Instgram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Så glad för vårens samarbete med Klockaregårdens trädgårdsbutik & anläggning. Tre kurser i härlig miljö och skön stämning. De står för gofika i pausen och fixar det mesta av det praktiska när det kommer till jord, fröer och sånt som behövs och jag ska göra mitt bästa för att inspirera inför säsongens odlingar.
För mer info, anmälan, särskilda kostönskemål och frågor se Klockaregården.se eller mejla

info@klockaregarden.se

TOMATKURS

26 mars 17.30-20.00
Lyckas med egna tomater.
Vem älskar inte solvarma tomater, plockade direkt från busken och denna kvällen ska vi riktigt frossa i tomatkunskap från sådd till skörd. Gofika i pausen med provsmakning av min hemmagjorda ketchup.
Vi frösår sommarens tomatfavoriter och lär oss vika papperskrukor i olika storlekar.
Vi startar i Klockaregårdens nyrenoverade butik med föreläsning och förflyttar oss sen till ladugården för det praktiska. 20 platser.

ÖVERLISTA SNIGLARNA

2 april 17.30-20.00
Presentation av en rad olika strategier för att begränsa mördarsniglarna och få prunkande odlingar. Ett knep är sällan nog. Här får du en hel ”verktygslåda” att ta till.
Gofika i pausen.
Plats butiken Klockaregården.

KICKSTARTA ODLINGARNA MED FÖRSÅDD

9 april 17.30-20.00
Vi lär oss bredså, använda pluggbrätten och återanvända förpackningar som såkärl, skola om och avhärda. Vilka fröer passar till vad och vilket system passar dig? Medtag egna diskade mjölk- fil och gräddförpackningar, gamla grönsakstråg för tomater, kiwi, vindruvor, toarullar, glassburkar, bredgottaskar och vad du kommer på. Ta också med en bricka att ställa sådderna på. Övrigt ingår. Gofika i pausen. Goodybag.
Vi samlas i Klockaregårdens ladugård. Gå genom handelsträdgården längst bort till ladugården vid området för träd- och buskar. 20 platser.

SJÄLVFÖRSÖRJANDE I VILLATRÄDGÅRD?

15 april 19.00 Församlingshemmet i Urshult. Öppen föreläsning. Mer info Urshults trädgårdsförening Hur långt kan man dra odlandet i en vanlig villaträdgård? Metoder för att förlänga säsongen. Skapa plats. Få maximal utdelning. En kväll fullspäckad med tips oavsett om man är nybörjare eller gammal odlingsräv.

Väl mött!

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Har ni hört talas om änkekonservering? Det var när den nye prästen fick jobbet om han gifte sig med prästänkan som förstås kunde vara betydligt äldre. Präster skulle vara gifta och prästfrun fick fördelen av att bo kvar på gården och behålla sitt hem. Lite så är det i hönsgården också. Ny tupp bildar par med alfahönan. Även om alla hönor förstås ska befruktas efter varje lagt ägg så är det alfahönan som kommer i första hand och får mest uppmärksamhet.

När Petter tillträdde för två år sen var det alltså alfahönan Astrid, sju år som var änkekonserverad. En medelålders dam i hönsvärlden. Petter var bara två år och de blev ett lite udda par där hon verkade gå helt sina egna vägar och Petter hängde på hack i häl och servade med att leta mat och spana efter inkräktare så gott han kunde, men egentligen klarade hon sig väldigt bra själv. För några veckor sen blev hon sjuk och dog.

Sen dess har Petter och Lilla Stumpan har varit nästan oskiljaktiga. De är mer jämngamla. Han gör sitt befruktningsjobb i skaran, generna ska ju spridas, men bryr sig inte alls om att ta med sig flocken ut. De har blivit ståendes i hönshuset medan han tagit med Lilla Stumpan på alla möjliga utflykter i trädgården. Tätt, tätt har de gått tillsammans till fågelbordet för att se om nån tappat frö, till det lättspekade ensilaget som jag lagt som marktäckare, till solen i lä vid garaget. De håller ihop som ler och långhalm och har bara ögon för varandra.

Häromdagen när jag skulle fota spirande ätligt hade Lilla Stumpan balat ner sig bredvid minikiwin. För en gångs skull utan Petter. Antagligen skötte han sina tuppliga plikter i hönshuset. Lilla Stumpan var kände sig störd. Efter att ha rest sig och vankat lite hit och dit utan att hitta ro försvann hon.

Två minuter senare hörs ett upprört kacklande bakom flätade staketet. Hon har varit och hämtat Petter som raskt närmar sig, mycket upprörd med Lilla Stumpan två steg efter. Jag känner mig ordentligt tillrättavisad, ja rent av utskälld.
Vad är det som försiggår här? Min höna kör man minsann inte bort hur som helst! Nu stannar jag här och ser till att hon får bada, komma och störa... känna sig otrygg... lugn och ro... bla, bla, bla, osv.

Se hur han blänger.

Lilla Stumpan går direkt till sin grop igen och börjar böka ner sig och sprätta sand omkring sig med vingarna. Lägger sig bekvämt tillrätta i den solvarma sanden och Petter ställer sig beskyddande alldeles bredvid.

Där fick jag så jag teg. Förlåt så mycket att jag störde!

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Ätliga perenner har intresserat mig i många år och nu har jag samlat på mig ett ansenligt gäng. Mycket i rabatterna som planterats som prydnader är faktiskt ätligt och gott, fast jag saknat kunskapen, andra rabattväxter fungerar som medicinalväxter.

Numera tänker jag på vilken ätlig växt jag kan använda när jag behöver en marktäckare, klotform eller nåt fjäderlätt och försöker använda det ätliga bland de vanliga perennerna. Den mest lyckade kombon är nog ramslöken som marktäckare i två lundar. Ramslöken frösår sig och vissnar sen ner under högsommaren och andra växter tar glatt över.

Över huvud taget uppskattar jag de perenna ätliga växterna särskilt på våren. Jag köper nämligen inte växthusodlade grönsaker på vinter, dvs sånt som inte är i säsong och odlar ett begränsat urval vintergrönt här hemma, men med våren och värmen kommer suget efter mer färskt och grönt. Uppskattar omväxlingen, att få börja plocka av nya växter.

Skräpporna är riktigt tidiga, till och med före nässlorna och har gamla anor som kulturväxt.

Den Rödnerviga skogsskräppanRumex sanguineus har redan kämpat sig upp, inköpt som rödnervig ängssyra och prydnadsväxt, men snart upptäckte jag att det handlade om en ätlig och mycket god syra som jag använder nästan året runt. Den sätter lite sting och är vacker i grönsalladen. Använder bara de unga bladen från mitten som är ljusgröna och mjälla. Fortfarande fungerar den som prydnad. Jag brukar matcha nerverna med mörkröda dahlior bredvid. Skogsskräppan trivs på skuggiga ställen, men klarar torka bra även om bladen blir segare och inte lika goda. Frösår sig och är en toppenväxt som undervegetation i en vildare del av trädgården. Jag har ett ätligt skogsbryn där den nästan kan bre ut sig som den vill.

SpenatskräppanRumex patienta är en annan favorit som skjuter nya blad fram till jul, pausar ett tag och fortsätter sen växa igen så snart temperaturen håller sig runt nollan. På sommaren brukar jag inte hinna med att äta alla blad. De växer sig halvmeterlånga och grova och plantan skjuter iväg en tremeters blomställning som jag klipper ner innan den fröar av sig. Det gäller att veta var man vill ha en sån här planta från början för den har enorma rötter som man inte drar upp hur som helst. Min planta inköptes på Tradera för mer än tio år sen. Det kom en rotbit med blad som var så illa medgångna att de såg ut som hackad spenat i plastpåsen, men med lite omsorg och kärlek tog sig roten i alla fall och har brett ut sig till en liten buske som jag har mycket glädje av. Jag använder bladen både färska och tillagade som spenat.

Nästa favorit är RankspenatenHablitzia thamnoides, också en gammal kulturväxt som man ibland kan hitta vid gamla gårdar och torpställen, tillhör amarantväxterna. Just nu lyser den röd lång väg, men efter hand som den ger sig iväg uppåt blir rankorna allt mer gröna. Hos mig står den i en decimeter jord, torrt med sol nästan hela dagen och klarar sig fint även om den säkert skulle gilla lite mer djup för rötterna. Rankorna klär vackert in staketet framåt sommaren. Den här använder jag också både färsk och tillagad fram till midsommar. Sen börjar den blomma och kan klippas ner. Har testat den i skugga och i surjordsparti, men där vill den inte växa.

@atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Rätt som det är när jag inspekterar vinterförvaringen är rosmarinen full av knoppar och nu nån vecka senare blommar den för fullt. Det brukar hända nån gång i januari/februari och känns som den finaste present varje år.

Den har övervintrat frostfritt i bubbelplasttältet i växthuset med blått LED-ljus tillsammans med agave, teplantor, lagerblad och annat. Jag brukar försöka hålla runt 15 grader, men det kan bli nära nollan också. Vattnar igenom några gånger under vintern men låter krukan torka upp emellan. När värmen kommer får den flytta ut omplanterad i större kruka.

Långa skott fungerar bra som grillspett om man plockar bort de flesta bladen och bara sparar en vippa i toppen. "Pinnen" ger lagom smak åt bitarna man trätt på.

Vårvinterns favoritkrukväxt och en av favoritkryddorna, given på rostade rotsaker, men också i mannens crème brûlée. Kanske lite otippat men ger en spännande brytning som känns festlig.

Crème brûlée

5 port

Ugn 150°

1 st vaniljstång

4 dl grädde

1 dl mjölk

2 tsk torkad rosmarin

1/2 + 1/2 dl strösocker

7 äggulor

3 msk råsocker

Sätt ugnen på 150°.

Dela vaniljstången på längden och skrapa ner fröna i en kastrull. Lägg även i stången. Tillsätt grädde, mjölk, rosmarin och 1/2 dl strösocker. Koka upp under omrörning och ställ åt sidan så det får svalna lite. Ta upp vaniljstången och sila av rosmarinen.

Vispa äggulor och 1/2 dl strösocker vitt och pösigt. Rör ner den ljumna gräddblandningen i äggsmeten. Fördela blandningen i fem portionsformar och ställ dem i en långpanna med lite varmt vatten. Grädda i nedre delen av ugnen ca 45 minuter eller tills krämen stannat. Ställ svalt.

Precis innan servering sikta över råsocker och bränn av ytan med brännare. Det ska bli gyllenbrunt men inte bränt och ge ett härligt knäckljud när man spräcker sockerlocket.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Nu är vi väl många som är igång med städandet i trädgårdarna. Jag använder mängder av löv som vintertäckning av bäddar och lådor. Bara i kronätskockslandet blir det sex fulla säckar. En hel del har maskarna bearbetat och dragit ner i jorden och lite får faktiskt ligga kvar så inte växterna blir alldeles nakna och chockade när vårsolen blir stark och frostnätter kommer det också fler av. Det lilla som är kvar kommer att täckas med kompost eller gödsel när jag finstädar så småningom.

Numera ser jag löv som ett underbart gratismaterial, en slags återbäring som är guld värd. Vi producerar mängder själva, men ändå brukar jag varje höst importera 12-15 säckar från grannarna som annars skulle dumpats i skogen.

Jag samlar ihop det som är kvar efter vintern i de sparade säckarna. Märker upp en såsticka med säsong och årtal och binder ihop. Sen tidigare har jag gjort ganska många hål runt om i säcken med en sax. Inte så stora att sniglarna kommer in, men tillräckligt stora för att det ska bli en viss luftningseffekt. Jag packar inte löven utan låter dem ligga löst och luftigt som de hamnar. Säcken blir tung nog ändå när löven är fuktiga.
Jag har som du förstår inte en tanke på att köra iväg löven nånstans utan låta nedbrytningen fortsätta i säckarna till en helt underbar, kolsvart, näringsrik, väldoftande lövkompost. Helt enkelt den bästa jordförbättring man kan tänka sig, men fuktigheten är avgörande. Är löven torra händer det ingenting. I såna fall vattnar jag igenom ordentligt innan jag knyter ihop.

Torra löv sparar jag också på. De är bra att använda som marktäckning till såna grönsaker som inte mår så bra av grästäckning t.ex rotsaker. Torra löv är också bra att varva med i varmkomposterna där vi slänger avfallet från köket, alla skal och blöta hushållspapper.

Alla säckar hamnar på norrsidan av uthuset i skuggan, väl uppmärkta med olika innehåll, torrt och blött. I bästa fall har jag färdig jordförbättring på ett halvår, men ofta tar det lite längre tid. Öppnade säckar som inte ser färdiga ut kan få en vattning innan de ställs tillbaka.

Detta är helt osållad sex månader gammal lövkompost. Ibland får småkvistar och ett och annat eklöv följa med. Då blir komposten grövre, vilket kan vara helt okej om den ska användas lite längre när i en bädd, annars kan man alltid sålla. Eklöv tar flera år att bryta ner så inte för många i blandningen.
Det känns helt fantastiskt med allt mikroliv som jobbar åt mig i det tysta, att jobba med naturen istället för att streta emot, att ha ett fungerande kretslopp. Jag tänker också på all tid jag sparar på att inte behöver frakta iväg lövmassor med släpen vår och höst, sparad diesel. Ofta ska nån sen ta hand om "avfallet" (det bär mig emot att använda det ordet) på nån trädgårdstipp nånstans. Jag behöver inte heller lägga tid, pengar och diesel på att köpa ny jordförbättring och gödsel. Gödsel som ofta är nån annans bajs och i värsta fall rötat slam med tungmetaller från reningsverket eller NPK framställt genom energikrävande processer.

Materialet och näringen finns framför fötterna, bara att böja sig ner, samla ihop och låta naturen göra resten.

@atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Idag återanvänder jag ett inlägg som känns superaktuellt just nu i såtider.

Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.

Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.

Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.

Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.

Såstickor av mjölkförpackningar fungerar bra. Tyvärr är de inte komposterbara utan lämnar kvar den vaxade hinnan, men det finns ju fortfarande en poäng i att återanvända soporna och pengar att spara. Tänker varje år att jag ska vara duktig och skära till alla stickor på vintern innan det blir högsäsong, men jag står fortfarande och pysslar efter hand som de behövs.

Placerar krukorna i IKEAS förvaringsbox SAMLA. Jag tycker storleken 28x19x14cm passar mig bra. Använder locket som hör till, har gjort ca 15 hål i för ventilation. Hädanefter vattnar jag bara direkt i boxen. Ställer lådan på golvvärmen. Så snart det syns det minsta lilla grönt går flytten till garaget där det är svalare och plantorna får växa till sig under växtbelysning. När det blir 10-15 grader i växthuset ställer jag dem där direkt.

När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.

Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.

Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.

På instagram @atligatradgarden

kan du se en liten film om hur jag använder dem till tomater, plus en större storlek för omskoling.

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Allt gott

Växthuset är igång. Visserligen används det året runt för vinterförvaring och fotografering, men nu är det nyskurat både utvändigt och invändigt och börjar fyllas på.

Ja, till och med glaskronan gnistrar nu lite extra.

Tomaterna flyttar ut lite efter hand även om det är i kallaste laget trots golvvärme och värmefläktar. Det går ju aldrig veta i förväg hur våren ska bli så jag satsar för fullt med sådderna och hoppas att uppvärmningen inte ska gå till en förmögenhet i slutänden.

Det gäller också att komma ihåg att öppna dörrarna så fort solen visar sig. Takluckorna öppnas automatiskt men de räcker inte långt. Det blir snabbt över 30°

Ett gammalt kompisgäng till mannen hör av sig och vill ta en öl. Perfekt att jag inte hunnit fylla upp med fler tomater för nu blev det ju plats att sitta här. Ville inte störa dem med kvällsfotografering, men du får föreställa dig att det blir rätt mysigt med ett trettiotal värmeljus runt om på muren och lampslingor i taket när skymningen lägger sig.

I den bästa av världar hade jag förstås byggt ett jätteväxthus där jag kunnat ha en permanent umgängeshörna, men jag satte upp så stort platsen och ekonomin tillät och är hyggligt nöjd med att det ändå blivit rätt flexibelt. Det blir fyra, fem ommöbleringar per år, allt efter behov, men då har jag god hjälp av mannen.

De röda trädkaktusarna (Aeonium arboreum) stortrivs hela året om i växthuset, men måste förstås bo frostfritt i övervintringstältet när det är riktigt kallt.

Lite blomning och färg piggar upp så några penséer får vara kvar tills jag vågar låta dem byta plats med pelargonerna. I fjol var jag nämligen för snabb och hade ihjäl ett par favoriter.

@atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Egen lök året runt är en målsättning och att har flera olika sorter att välja på underlättar. Gul, röd och schalottenlök fick jag börja köpa tidigt eftersom kaninerna åt upp nästan alla de nysatta plantorna i fjol. Kvar är utsädet till potatislöken. Purjon tog slut i januari, men vitlöken gav tre gånger mer än vanligt och på flätan som når nästan ända ner till golvet finns många kvar.

Även om det finns luckor i bassortimentet så gläds jag åt den färska löken som börjar spira trots en kall vår och minus på nätterna.

Ramslöken(Allium ursinum) i mörkaste delen av lunden trivs bra och kommer med blad i alla storlekar. De minsta i gången är fjolårets självsådd. Nu skyndar vi att äta av lagret i frysen så att vi kan börja på det nya. Mest smak har bladen som färska, som krydda på risotton, omeletten och pastan. Pesto på ramslök är gudomligt och den funkar bra i örtsalt. Hela växten har en lätt vitlökston och är ätlig inklusive blommorna som är fina att lägga in som kapris.

Förutom skugga, mullrik och lite fuktig jord gillar ramslöken väldränerat och det har den här för hela tomten vilar på en sandplatå. Lunden gödslas på hösten, mycket av löven och skrafset får ligga kvar och på vårvintern kalkar vi. Lök och kalk är generellt en bra kombo. Från början höstsådde jag löken i en lundrabatt andra sidan huset och sen har jag flyttat hit plantor eftersom de tenderade att ta över lite väl mycket i rabatten. Alltså ogräsvarning om de trivs för bra.

Skogslöken, kajplöken(Allium scorodoprasum) trivs också i lunden. Bulbiller sådda på plats. Första året ser löken ut som ett grässtrå och jag vet inte hur många jag råkat rensa bort av misstag. Ett trettiotal har i alla fall klarat sig och får nu självså sig bäst de vill. Används som pujolök och kajpsoppa är ju en delikatess.

En annan som fått flytta runt en del är den Kinesiska gräslöken(Allium tuberosum) som blir 50-60 cm hög med breda, platta blad och stora fina klotformade blommor i vitt. Frösår sig kopiöst där den trivs och om blommorna får vara kvar förstås. Jag upplever att den vill ha lite mer sol än kajplök och ramslök, men fortfarande väldränerat, mullrikt och lätt fuktigt på sommaren. Supergod och användbar med lätt vitlökssmak.

Den vanliga gräslöken har jag så gott om att det går att leka lite med tuvorna. Några har fått plats i kronor på armeringsjärn nerstuckna i pallkragarna. Tyckte det var ett kul sätt att ge lite höjd åt lådorna. Hittade dem på årets trädgårdsmässa i Älvsjö.
När den riktiga värmen kommer är de små krukorna dock inget bra ställe för den törstiga löken, då får de flytta tillbaka till kryddfacket och moderplantan.

Så här långt har det handlat om fleråriga sorter, men jag har för vana att höstså ettårig lök också, som hinner få ett bra försprång och kan bjuda på färskt hela vintern.

Salladslöken - knipplök i butik, såddes i en plastback med tidning i botten i september. Jag brukar tukta den efter hand, alltså klippa ner bladen en bit och använda i vinterns matlagning. Det gör plantorna lite kraftigare innan utplantering, men i år har jag inte alls hunnit med. Det har blivit ett väldigt trassel och nu lutar det åt att klippa ner till 8-10 cm även om jag inte har användning för allt grönt. Sen utplantering i kluster som en liten egen häck vid sidan om sparrisen. Håller sig fin långt in på sommaren som minipurjolökar tills den vanliga är tillräckligt stor. Det finns olika namnsorter. Jag har en röd snygg sort på gång också.

Sist men inte minst den ljuvliga vitlöken som sticker upp sina vassa spjut så fort tjälen gått ur jorden och spetsar spröda löv. Sådd i andra halvan av september. Viktigt att den rotar sig bra innan kylan kommer men ska inte hinna gro. Jag brukar täcka med ett lager löv som förhindrar att tjälen puttar upp lökarna. Sen gäller det ju att minska lagret när vårsolen tittar fram så blasten inte blir blek och kvävd därunder. Nu kan man nypa ett blad här och där till salladen och lite senare använda löken färsk innan den klyftat sig. Delikatess!
Nu när de kommit en bit på väg ska de få sig en dos kompost som jag myllar ner försiktigt mellan raderna och innan midsommar blir det en omgång till.

@atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Det händer att jag handlar roliga, udda eller ovanliga växter på Tradera, men man får se upp med både namnsorter och annat. Var på jakt efter vit malabarspenat och fick en röd. Förmodligen av ren okunskap från säljarens sida eftersom en fröfirma säljer röd (rubra) med det latinska namnet (Basella alba)!!!? Även kommersiella företag kan märka fel och inte minst lökväxter kan ha andra färger än vad som anges, det har nog många av oss råkat ut för. Ett visst mått slarv och okunskap kanske vi får leva med, men det finns andra som verkligen går in för att bedra och luras.

Häromdagen dök denna bilden upp i flödet. En blå begonia. För bra för att vara sant?

Ja, givetvis!
Även den oerfarne bildredigeraren måste väl reagera på att golvet är rosa och soffan mintgrön. Nån har dragit rejält i reglaget färgbalans i fotoredigeringen. Både soffan och golvet är med all säkerhet väldigt ljusa eller rent av vita i verkligheten och

begonian ser egentligen ut så här. Snygg som den är med fotosyntes och allt.

Aporkidéer eller monkey orchids som de kallas utomlands har blommor som ser ut som små ansikten, arga, näpna, gulliga. Det finns många varianter.

Den här aporkidén finns dock inte i verkligheten, men det är ju ett kul bildkollage. Ståndare och pistiller åt alla håll. Jag tycker mig känna igen kronblad av tulpaner, pelargoner, rosor och ett djurkranium som allt är monterat på. Kreativt absolut, men det tråkiga är att den faktiskt salufördes som riktig växt precis som blå begonian. Båda annonserna var japanska. Jag blir nästan lite sugen på att beställa en apa och ser vad jag får. Nää, antagligen ingen planta alls och när vederbörande fått tillräckligt många anmälningar på sig är det bara att byta alias och starta ett nytt konto på säljsajten.

Instagram @atligatradgaren
Länksamlingen TrädgårdsFägring

I år blommar första busken BlåbärstryLonicera caerulea var. kamtschatica Sevasttre så det står härliga till med klasar av ljusgula utdragna klockor i samma form som de blå bären sen kommer att få. Formen är greppvänlig och färgen blå. Buskarna är lättodlade på de flesta jordar. Här står de i Ätliga skogsbrynet med sandblandad torv och komposterad kogödsel, alltså ganska lågt ph och svag gödsling med allåkerbär som marktäckare.

Blåbärstry ska inte förväxlas med Blåtry, Lonicera caerulea som är den rena arten av samma växt, vars bär är svagt giftiga.

En av de bästa egenskaperna när man som jag odlar i zon 4 är att de är köldtåliga och klarar ner mot -40 grader. Så kallt lär vi väl aldrig haft det i hjärtat av Småland, men runt - 20 kan det absolut bli och nattfrost några dagar innan midsommar är inte ovanligt.

Mina tre buskar överlappar varandra i blomning för lång skörd. Den första busken blommar som mest nu och blommorna har klarat de senaste veckornas nätterna med temperaturer ner till - 7 grader alldeles galant. Just det här med temperaturväxlingar och frusen blomning är en fallgrop både när det gäller ätligt och andra perenner i mina trakter, men här har blåbärstryn alltså ytterligare en fördel.

Att ha minst två olika sorter som trivs ihop är viktigt för korspollinenringen. Alla buskar ger bär oavsett, men de blir större och godare när de korsas. Blåbärstryn är en nykomling på svenska marknaden och utbudet kanske inte är så jättestort i handelsträdgårdarna ännu när det gäller sorter.
Jag skickade efter mina från Blomqvists plantskola i Finland tillsammans med ett stort valnötsträd

Man kan ju undrar varför denna utomordentliga växt inte är mera spridd i Sverige, men det verkar som den är mest känd i Ryssland och andra öststater där den används flitigt i villaträdgårdarna. Kanske har vi helt enkelt haft för lite utbyte med öst, men där verkar finnas en stor växtskatt att gräva ur vad det gäller allt möjligt (inte minst tomater som jag är svag för).

Blåbärstry kan användas som oklippt häck eller solitära prydnadsbuskar. Det finns sorter i alla möjliga höjder från krypande halvmeters till upp till två meter. Blomningen sker på årsskotten och man beskär normalt inte.

Jag hoppas att mina så småningom ska gilla halvskuggan under den manchuriska valnöten som står till vänster utom bild och med tiden kommer att breda ut sin krona som en jättestor sparbanksek bakom växthuset och ätliga skogsbrynet. Just nu har de full sol och ett par kvadratmeter vardera att bre ut sig på, men det är ändå lätt hänt att plantera för tätt.
Bären är supernyttiga, anges till och med nyttiga än blåbär och används på samma sätt som vanliga blåbär till sylt, kompott, paj. Smaken varierar beroende av sort. Jag använder gärna färska eller frysta bär utan socker på morgongröten.

Jag kommer som vanligt att ha med mig tomater, både gamla pålitliga sorter och nya spännande bubblare, inte minst tidiga ryska.

Sen är det TOMATPRAT hos mig den 14 maj. Började med de här träffarna förra året och det blev riktigt lyckat. Mannen bakade minipizzor lagom till fikat och sen kom sommarens enda regnskur just när vi skulle äta, men vi klämde ihop oss i växthuset och stämningen var god och hjärtlig. Kostnad 350 kr.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TädgrådsFägring

Att odla i en villaträdgård som egentligen inte är anpassad för att driva upp mängder av plantor, innebär mycket logistik. Många plantor börjar inomhus på fönsterbrädan med undervärme för att flytta ut där det är svalare i garaget eller nåt av växthusen. Annat står i växthusen från början och gror. Så snart solen tittar fram blir det ganska varmt innanför glasen även om luckor och dörrar är öppna. Det skulle bli en chock för allt förgrott att flytta ut direkt för nätterna är fortfarande kalla nära nollan. Det gäller att få en så smidig övergång som möjligt och avhärda.

Jag använder mig av lite olika sätt.

En del står i hyllan vid garageväggen, men bara sånt som tål sol och hunnit rota sig väl. Hyllan har avtagbara väggar klädda med byggplast som jag kan lyfta av och på. Nyskolade plantor vill jag skydda från direkt sol i början och de hamnar i lusthuset, utan väggar, men med väv över backarna.

Bänken på södersidan av växthuset brydde jag mig inte om att ladda med hästgödsel som varmbänk i år eftersom vintern var mild och jag redan hade en hel del grönt att äta, så istället fungerar den som kallbänk och låda för avhärdning. Jag ställer helt enkelt ner brickor, backar och burkar och täcker med odlingsväv på natten som jag klämmer fast i den tomma fönsterramen som fungerar som lock. (När jag använder lådan som varmbänk har jag glas i ramarna). Murarna ackumulerar värme under dagen och jämnar ut temperaturen något under natten. Det här tycker jag är det optimala sättet att avhärda. Inget bära hit eller dit och milda nätter behöver jag inte ens täcka.

Här finns all möjlig lök som frösådd gul och röd, vit gräslök, purjolök, salladslök, svartkämpar, stockrosor, rotselleri och timjan bland annat.

Men en del bär jag fortfarande in och ut på det gamla vanliga sättet. Har i alla fall parkerat cykelkärran nära som extra avställningsyta.

Nåt man ibland glömmer är att även köpeväxter som ettåringarna till krukor och urnor behöver avhärdas ett par veckor. Vet inte hur många gånger jag köpt växter på torget och sen tagit för givet att de är avhärdade, men de är de oftast inte. Det som händer om man fuskar är att växten blir chockad av den plötsliga temperaturförändringen. Tillväxten avstannar och det kan ta flera veckor innan den kommer igång igen. Ibland klarar inte plantan omställningen över huvud taget.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Äntligen är den på gång!

Som jag har längtat efter att rama in trädgården, men mannen och jag har haft delade meningar om detta i över 20 år. Spontant, när jag flyttade hit var häck det första jag tänkte på. Sen försökte jag få gehör för staket. Efter att ha legat lågt några år, har jag så småningom lyckats plantera idén om en stenmur.

Avgörande kom när jag letade efter lämplig entreprenör och fick ett erbjudande från Kjell Gustavsson som är erfaren gärdsgårds- och stenmursbyggare att börja på muren som kurs i samarbete med Kronobergs Läns Hembygdsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan i Alvesta. Lycka!

Älskar sten, älskar stenmurar. Eller vad säger ni om den här muren från en trädgård i Härlöv. Det är i alla fall en av målbilderna även om jag också tänker mig att nåt ätligt som löparfetblad skulle få vara i fred för hönsen nån meter upp.

På hösten skulle pumporna kunna ligga på muren och torka i solen. Denna muren finns i skogsbrynet bara 100 meter bort. Nån mossa lär det förstås knappast hinna bli i min livstid, men ändå!

Småland är verkligen stenigt. Det är inte bara som man säger. Här finns urberg, flyttblock, rullstensåsar, klappersten, små stenar, stora stenar. Faktum är att hela trädgården vilar på en sandplatå med flyttblock och en rullstensås bakom växthuset.

Men när man väl behöver sten, finns det ingen vettig som passar. Då är de för stora, för runda eller för kantiga som sprängsten. Lösningen här blev att köpa drygt 30 kubikmeter från en annan del av kommunen.

Förr byggde man av den sten som fanns till hands för att bli av med den från åkrarna. När befolkningen ökade behövde ny mark brytas, skog huggas, stubbar avlägsnas, sten sprängas, spettas och brytas. Ett arbete man knappast kan förställa sig och antagligen bidrog till den småländska envisa mentaliteten. Nånstans i bakhuvudet har jag också, att det faktiskt var brist på trä i Småland och lag på att använda sten vid gärdesgårdsbyggen under nån period. Veden skulle gå till de stora nyanlagda bruken, järnbruk, pappersbruk, glasbruk.

Stenmurar har respekt med sig på alla sätt. Det känns vemodigt att springa på en mur mitt i skogen och tänka på allt arbete som lagts ner. Ofta är de välgjorda som konstverk. Sen har nån helt respektlöst gjort granplantering av åkerlapparna.

Vår stenmur, kallmur, blir 90 cm hög, 90 cm i basen, svagt lutande inåt och 80 cm upptill, 30 meter lång. En ganska nätt mur helt enkelt. Kommer att passa in så bra. Kursen kommer bara att hinna bygga nån meter på en dag, men det viktiga är att vi är igång. Sen kommer vi förstås att få betala själva.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Göra egna vaxdukar - bee wraps

Året som gått 2018, del 1

Året som gått del 2

Knepiga träd och vidunderliga maskiner

Sorgmyggor - blomflugor

Vinter-sommar

Minska matsvinnet

Tankar om självhushållning

Vårens kurser och föreläsningar

TOMATKURS

ÖVERLISTA SNIGLARNA

KICKSTARTA ODLINGARNA MED FÖRSÅDD

SJÄLVFÖRSÖRJANDE I VILLATRÄDGÅRD?

Kärlek i hönsgården

Ätliga perenner i rabatterna

Favoritkrydda och favoritkrukväxt

Lövkompost i säck

Göra små papperskrukor

Fyller upp växthuset

Lök just nu

Växtfusk

Blåbärstry

Avhärda

Stenmursbygge