Rost och rädisor

Hönsen är en fantastisk och produktiv del i trädgårdens näringskedja, förökar sig och föder många, inte bara oss. Dagligen vaktar skatan på tillfälle att ta sig in genom dörren på som står glänt och hoppa längst in i det allra heligaste i hopp om att sno nåt ägg i redena innan vi hinner dit. En och annan framgångsrik eskapad gör mödan värt att försöka igen och igen.

Ett år hade igelkotten slagit läger med sju ungar i förrummet.
Å, så gulligt! Vi har en igelkott är det första man tänker, men i nästa varv förstår jag att det är äggtjuvar som bosatt sig i skafferiet.

Att råttor dras till hönshus är säkert allmänt bekant, även om kisse är bra på att hålla dem i schack och ibland väljer att övernatta i hönshuset när det ska jagas på allvar. Hönsen har inget emot detta. Nån gång har det faktiskt hänt att nån halvfet råtta suttit på rumpan och ätit hönsmat direkt ur foderautomaten när jag öppnat dörren, men det är ett tag sen nu. Äckligt jag vet, men det är sanningen. Allt med höns är inte ulligt och gulligt.

Nåt som jag också lärt mig är att räven valpar i slutet av mars och veckan innan provianteras det. Det vill säga nån höna stryker med. I år var det min fina tupp. I fjol rensades flera hönsgårdar i byn helt. Det är svårt att helt skydda sig.

Sen har vi mården, illern och duvhöken på hösten. Att hönsen lyckas föröka sig och bli fler överhuvud taget är nästan ett under med alla faror som lurar runt hörnet. En höna kan mycket väl ruva fram 20 kycklingar, men man kan anta att det inte skulle bli många kvar om hon levde i det vilda. Jag tänker på änderna som börjar med en lång rad ungar efter sig som stadigt krymper under sommaren tills det är bara två, tre kvar. Så sorgligt, men det är ju så naturen fungerar.

Nåt som fåglar och höns har en medfödd skräck för är ormar. Jag har en gummiorm som jag lagt på olika ställen i trädgården och sen studerat hur hönsen beter sig. 4-5 meter ifrån kommer varningsläte och de går inte närmare. Detta utnyttjar jag genom att lägga ormen där jag har en känslig gröda som behöver växa till sig lite innan hönsen får komma nära. Det funkar på andra fåglar också om man t.ex. vill ha mossan på en sten ifred för koltrastarna.

För ett par veckor sedan låg ormen under häggmispeln där jag brukar ha den ibland för att rädda den hårt ansatta myskmadran. Tänkte, att mannen lagt ut den, men vid nästa ögonkast såg jag att det inte var min orm utan en levande. Så märkligt att den placerat sig just där gummiormen brukar ligga och dessutom hade samma storlek och snarlik färg. Dvs den var kolsvart. Eftersom ormen i sin överraskning tyckte det var bäst att stelna och ligga helt still minst en kvart, fick jag gott om tid att studera och hämta kameran. Inga gula fläckar, men alla snokar har ju inte fläckar. Inget sicksackband, nej alla huggormar har ju inte mönster, likaväl som det faktiskt finns mönstrade snokar. Det enda säkra sättet att artbestämma är att se hur pupillen är formad. Lyckades förstora och ljusa upp tillräckligt för att se rött öga med elliptisk pupill, alltså säkert tecken på huggorm. Snoken har rund pupill oavsett om den är grön, grå, svart eller till och med har sicksackmönster. Känns viktigt att veta vad man har för djur kring sig om olyckan skulle vara framme.
Noterade också att hönsen som alldeles nyss gick vid staketet och sprätte nu tryckt ihop sig vid sitt SPA och ser alldeles villrådiga ut.

Funderade lite över vad som kunde förmå ormen att våga sig in på tomten där vi rör oss hela tiden. Kanske törstig, kanske på väg till hönshuset. Vi hittade för ett tag sen ett ömsat skinn bakom uthuset, alltså baksidan av hönshuset och mannen stötte ifjol på en svart orm i högen med reservsten.

Jag har inget emot orm i närheten av tomten utan vill gärna leva sida vid sida. Jobbar för mångfald på alla sätt i trädgården och det gäller även orm. Tycker till och med det är lite coolt att ha ett fridlyst djur i närheten och dessutom en helsvart huggorm. De sätter i sig en mängd gnagare som annars ställer till skada i odlingarna om de blir för många, men jag vill förstås inte springa runt och snubbla över orm eller riskera att katten blir biten i tassarna. Alla bett innehåller inte gift, men man kan ju få andra infektioner.
Efter att ha passerat vår närgångna granskning återvände ormen till sitt och jag hoppades att den skulle blivit tillräckligt avskräckt för att hålla sig i skogen.

Halvdassig morgon. PiaFia och hennes tuppkyckling har just börjat gurgla vid vattenfatet som är spetsat med en nässla. Hela flocken anser att detta är bästa vattenhålet i trädgården, men de andra har börjat dagen med matrunda. Två hönor ruvar. Frid i trädgården, men i hönshuset är saker på väg att hända.

Mannen hämtar mig. Han har nyss, nästan stigit på ormen som ligger på stentröskeln på väg in. Han hann förlänga steget och kliva över.
Aha, då var det ändå hönshuset som lockade! Vad gör vi? Jag får bestämma och väljer att ge den en tredje chans. Den förpassas till sin stenhög igen. Nu borde den väl ge sig.

Men så i förrgår var den där igen. Helt otroligt! Man måste väl ändå beundra detta mod och detta luktsinne. Tänk vilket sug efter protein den måste ha för att ge sig in på människomark, med dundrande automatsvarvar vägg i vägg, träskotramp, oljelukt, bilhjul, motorer, vasst knarrande grus, röster. Vågar mig nog på en gissning om att det är en hona som snart ska föda. Hon är hungrig. Hon har cravings!

Nu var måttet ändå rågat. Trots min beundran för denna modiga varelse så skyfflades hon ner i en hink och förpassades till ett lämpligt stenigt område 2 km bort, utan hus i närheten. Förhoppningsvis finner hon sig väl tillrätta och vi slipper fler överraskningar. Förstora och se så vacker hon är. Hönsen hann inte märka nåt.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Är det nån som tänkt på tomatbladen? Nej, det är nog mest smaken på tomaterna som intresserar och bladen liksom bara finns där.

När man ställer om fokus och tar på sig bladglasögonen finns det en hel del att upptäcka. Bladen ge ledtrådar om släktingar, hur de vill växa, övervattning, för lite vatten, näringsbrister och sjukdomar, men jag delar upp detta på fler inlägg under sommaren.
Trots att tomatblad kan se så olika ut, känner vi ändå genast igen dem

Mest spännande blad denna säsongen har bubblaren 'Silvery Fir Tree'. En röd busktomat som sägs ha krämigt välsmakande kött, plattrunda, ljusröda tomater i generös mängd, höjd 90 cm.
Jag tycker nästan den är värd att odla bara för sitt skira bladverk.
Faktum är att när tomaten först kom till Sverige på 1500-talet var det just som prydnadsväxt.

Det här får man väl kalla ett ganska ordinärt tomatblad och man anar släktskapet med potatis. Själva tomaterna är det däremot inget ordinärt med. Det är en så kallad 'Evighetstomat' och frukterna kommer aldrig att mogna helt utan hålla sig saftiga och friska långt in på nästa år. Ingen kulinarisk höjdpunkt utan mest en kul sort att ha i sortimentet. Det är bara tomaterna man sparar, själva plantan blir för stor och får återgå till kretsloppet som övriga när hösten blir för kall. Hög, tjyvas.

Tomat eller potatis, ja blommorna brukar avslöja om inte annat. Potatisblomning brukar vara vit, rosalila eller lila, medan tomaternas är envist gula. Tomater med potatisblad skvallrar om att de ofta är känsligare för värme än andra sorter. Det vill säga pollenet gillar inte alls för höga temperaturer och här bör man se upp lite extra.

Vid 35 grader dör det mesta pollen på alla sorter. Idealet är att inte utsätta pollen för över 30 grader så det gäller att ha god ventilation och skugga växthuset. Har man ett litet växthus kan stora vattendunkar eller tunnor med vatten utjämna temperaturen till en viss gräns. Skuggväv gör stor skillnad och har man betonggolv kan man alltid spola golvet, men det tar förstås både tid och slösar vatten. I fjol bar jag till sist ut alla hinkar från växthuset.

"Potatisbladet" ovan tillhör en 'Bloody Butcher' som är en tidig busktomat, ca 90 cm, med medelstora, mycket saftiga, röda tomater. Hyggligt god som bastomat, men för mig är det viktigaste att ha nån hyggligt stor som ger tidigt och rikligt. I år har den haft det tufft med kyla och övervattning vilket försenat fruktsättningen lite, så än så länge gosar sig ett par plantor i växthuset, men de kommer att må bäst utomhus under sommaren.

Ampeltomaten 'Pendulina' med sitt hängande, buskiga växtsätt är däremot på gång och levererar fantastisk, söta tomater med fyllig smak. Snygga också.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Nu startar jag ytterligare en serie som jag tänker varva med tomatinlägg under sommaren. Den kommer att handla om de odlingsplatser jag använder som Potagen med stora plåtlådor, pallkragarna, växthusen, Ätliga skogsbrynet, trädgården och Södra filialen. Varje ställe är speciellt på olika sätt och kräver olika odlingsteknik och lämpar sig för olika växter.

Men hur ser hon ut, människan... Man får faktiskt inte se ut hur som helst bara för att man är på landet, brukade mamma säga, så jag kan inte skylla på uppfostran, men praktiskt är ändå bäst.

Södra filialen är egentligen mannens föräldrahem i grannbyn, en bondgård där marken är utarrenderad och två lägenheter just nu renoveras för uthyrning. Här odlar jag sen cirka 10 år tillbaka svärmors land som ligger i den stor fruktträdgård. På hennes tid plöjde svärfar upp stycket med traktor och varje säsong räfsades nya bäddar ihop.

Min tanke har varit att förbättra jorden med den egna hönsgödseln och skadat ensilage från ekobonden, tills jorden blir tillräckligt porös för att inte behöva grävas varje år. Att få riktigt justa djupsängar helt enkelt.

Steg 1 var att mäta upp sängar och gångar och vara konsekvent med att inte gena över och kliva i bäddarna utan verkligen använda gångarna. Sen har det handlat om att tillföra organiskt material i mängder så att jorden blir porös, full av liv och vattenhållande. Särskilt stor skillnad märks det efter bäddarna med pumpor eftersom täckningen kunnat läggas tjockare och mer sammanhängande.

Skiss över bäddarna, så jag har koll på att allt får plats och hamnar rätt i växtföljden.

Området är på 150 kvm sen jag utökat för att kunna tillämpa sexårig växtföljd. Det är mycket arbete med att komma igång på våren. Ordna bäddarna, kantskära, hägna in med kycklingnät mot kaniner, sätta upp armeringsnät för bönor och ärtor att klättra på, bygga tunnlar, så och sätta ut plantorna. Det vore omöjligt för mig att sköta detta för hand om vi inte hjälptes åt i början och sen tillämpade täckodling så det i stort sköter sig självt under sommaren.

Så fort gångarna är färdiga täcker jag dem med ett tjockt lager så att de är "räddade" från ogräsrensning. Sen täcker jag ytorna där det ska växa gurkor och pumpor eftersom de plantorna kommer ut sist av allt och landen skulle hinna bli helt gröna av ogräs annars. Efter hand täcker jag mindre ytor också. För det mesta behöver en hel del ändå ogräsgrensas åtminstone en gång. Täckningen håller fukt fantastiskt bra och tillför näring under nedbrytningen. Det gör att det vissa år helt går att undvika vattning om jag har lite flyt och kan så och plantera när det är fuktigt väder. Idealet är att det finns ett hyggligt täcklager kvar till hösten som fortsätter att hålla orgräset borta.

Svärfar tyckte inte det så grant ut och förstod inte vitsen med allt skräp, så första året hade jag plötsligt fått hjälp med att avlägsna hela täcket på hösten. Oj vad ogräs det blev kommande vår och vad vi fick ligga i. Var nästan på väg att ge upp, men han menade ju väl.

På södra filialen odlar jag vinterförrådet av rödbetor, morötter, potatis, kål, jordärtskockor, olika sorters lök, kokbönor, bondbönor, pumpor, gurkor och blommor. Kort sagt sånt som jag inte behöver till köket varje dag utan klarar sig med tillsyn en eller ett par gånger i veckan. På hösten blir det skördedagar då vi fyller korg efter korg med allt som ska ner i jordkällaren.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Mannen hyrde en lift för att måla huset och jag passade förstås på att fota från ovan.

Gräsrundeln fungerar som ett torg där det händer lite av varje och många funktioner är samlade runt. Just nu skolar jag om frösådda perenner, planterar ut det sista förgrodda och diskar monstruösa mängder krukor.

Framför växthuset till vänster, men bakom häggmispeln odlar jag i fem pallkragar, oftast olika projekt för tidningar, så även i år.

Bakom vita växthuset ligger Ätliga skogsbrynet där jag skapar ett mer självskötande område med fleråriga grönsaker, bärbuskar och nötter.

Mellan växthusen, men bakom staketet rör vi runt ordentligt mellan flyttblocken. Täcker med tjocka lager tidningar och fyller upp med schaktmassorna vi gräver bort när vi grundar för stenmuren. Hit ska sen massor av strutbräken, mängder av ramslök, humle, nävor och annat skoj flytta till ytterligare ett ätligt område som ska få förvilda sig.

Sen kommer Lilla växthuset som ligger i Snigelfortet. En lådodling med bockad plåtsarg som hindrar fritt inflöde av marodörer.

Närmast i bild zinklådor med luktärtor och Mor Kristins buskbönor på insidan.

Det är på dessa ytor jag rör mig mest, ilar hit och dit mellan olika stationer. Arbetsrummet med ståbord, vatten, krukor, jord, hinkar, kannor, nässelvatten och annat ligger inramat av växter vägg-i-vägg med lilla växthuset på baksidan. Bord och stolar används mest som avställningsytor. När vi fikar eller har gäster sitter vi på andra ställen i trädgården, gärna under äppelträden eller kanske i lusthuset.

Nu har jag vridit lite grand på korgen och befinner mig ovanför syrenbuskaget som delar av mot huset och högt över äppelträden. Under grönskan där ner finns umgängesytor och rabatter, även om det är svårt att tro från denna vinkeln. Huset är nyfärgat.

Så här ser jag ut när jag roar mig i luften och så ser ni vyn mot garagen och parkeringen som jag aldrig visar annars.

Liften styrs med en joystick och den går att "köra" hur som helst åt alla håll. Även korgen går att vrida. Riktigt kul mojäng! Trixet var att manövrera under ledningen eftersom det blev tajt mot syrenerna, men jag fixade det med.

Allt gott

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Vi har haft äran att vara värdar för en stenmurskurs i helgen. Nåt sånt händer knappast varje dag. Så fort man får veta mer om ett hantverk öppnar sig en spännande värld av kunskap, knep och beprövade tekniker som utvecklats under lång, lång tid.

Dessutom skulle min efterlängtade stenmur påbörjas.

Men först ett par teoritimmar. Vad gör man när man behöver en plats för 16 personer som kan mörkläggas, jo det blev en garageplats som vi avskilt med presenningar sen tidigare eftersom jag brukar ha en del tomatplantor här under belysning och det gäller att hålla värmen. Nu höll de istället ljuset ute.

Kursledare är hembygdsprofilen Kjell Gustafsson som genom åren lärt tusentals personer bygga gärdsgårdar, stenmurar, slå med lite och bygga spåntak, varvat med ett och annat skämt och många goda historier.

Att använda maskiner hade inte varit nån skam, men idag får man nöja sig med en Sugga som hjälpmedel,

skottkärra eller bära för hand.

Här skymtar vi en känd bloggprofil från trädgårdsvärlden nämligen Carina med 4seasonsbycarna.com/

Deltagarna är indelade i arbetslag om tre och har fått varsin bit att bygga på.

Det vänds och vrids på stenarna för bästa passform och när det inte räcker till...

...så lägger man i flisor, klövesten för att ge stadga. Vi får veta att ett av de vanligaste felet man gör är just att stenarna inte är ordentligt förankrade med klövesten och murarna därför lättare skadas av vibrationer från vägar även om de ligger tre, fyra meter bort.

Lunch i den lilla skugga som går att hitta.

Oj, oj oj!

Mer teori och nu är det stenverktyg som står på schemat.

Konsten att klyva med stenkilar.

Det sjöng så vackert i stenen när Kjell knackade och vips så sprack den.

Att göra ett decimeter djupt borrhål för hand tar cirka en timme så här borrades det med maskin, men alla fick prova på för hand också.

Gatsten från olika länder. Porfyr från Italien, ljus sten från Grekland och svensk granit. En stenhuggare i Bohuslän skulle klara att hugga två smågatsten "knott" i minuten.

Det här blev en mycket mer spännande och rolig dag än vi nånsin vågat hoppas på. Tack alla!

Ett arrangemang i samarbete med Kronobergs läns hembygdsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan i Alvesta.

Nu ska vi bara bygga klart resten...

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Studieförbundet Vuxenskolan, Alvesta

Kronobergs läns hembygdsförbund

Kväll, och plötsligt ett väldigt liv på hönsen i trädgården. Hade det varit på förmiddagen kunde det varit signalen på att ett nytt ägg levererats, men nu reagerar vi blixtsnabbt och far upp för att se vad som händer. Mannen hinner först till fönstret och ser en räv ge sig av.

Jag är inte jätteförvånad för tre mornar i rad har jag hittat svarta, blanka bajsar i lillfingerstorlek på olika ställen runt växthuset. Det kunde varit igelkottspillning om vi haft nån kotte, men hittade också en korv innanför sargen till potagen och dit kommer inga igelkottar, men jag hade räv runt växthuset i fjol också.

-Jag hämtar bössan ifall den kommer igen, säger mannen och hinner inte mer tillbaka från vapenskåpet och ställa ner den förrän räven åter är på parkeringen. Från kökstrappan ser jag en bit av benen bakom picupen när den kollar hönshuset längst in i vinkeln på uthusen. Där är tomt och hönsen är som bortblåsta. Jag ser benen vända och något lätt förvirrad stannar räven till nån sekund framför agaven. Mannen far upp på tå för att få fri sikt genom äppelträdet. Pang! Räven faller.

Jag far hemskt illa av sånt här, att se ett vackert djur dö, men i valet mellan att förlora höns är valet ändå lätt. Om rävungen fått en lyckad jakt skulle den återkommit gång på gång tills alla hönsen gått åt.

Varför stänger människan inte in hönsen, kan jag gissa att nån tänker. Nej jag vill att de ska leva så naturligt som möjligt. En hönsgård kan aldrig bli tillräckligt stor och det är nästan omöjligt att stänga ute räven även från en hönsgård. Inte om, utan när räven tar sig in är hönsen fångade i en dödsfälla och alla blir ihjälbitna och ivägburna en efter en.

Såna här räder händer tack och lov inte ofta. Det är många år sen senast och då var det en lös hund som roade sig.

Det är en märklig, makaber känsla att komma ut i trädgården när det ligger fjädrar överallt som om nån haft sönder ett par dunkuddar, hönshuset är tomt, ingen höna syns till och det hörs inte ett pip. De håller sig gömda flera timmar innan de vågar sig fram och det går att överblicka skadegörelsen. Andretuppen blev illa tilltygad och dog i ett rede under natten.

Skäggiga damen blev av med hela rumpan och det sved nog värre än en vaxning. Hon har blivit väldigt nervös och försiktig och går in till och med när hon ser oss. Övriga klarade sig bättre, men följer ändå med henne.

Den stora fällan är betad med tuppen som dog. Det finns ju sannolikt fler rävungar i närheten, men att en räv skulle gå i fälla är nog inte särskilt realistiskt.

Som monument av den sorgliga tilldragelsen har jag nu en kulhagelperforerad agave och en prickig stenfot. Rena vilda västern!

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Den 21 juli kl 12-18 är jag med i Lands Öppen trädgård 2019. Enda drop-in tillfället i år. Se hela listan på Land

Trodde jag tänkt ut det bra när jag påbörjade tomabladserien och serien om odlingsplatser som jag tänkt mata på med under sommaren men det händer ju så mycket annat hela tiden.

Nu är det i alla fall dags för del 2 om tomatblad och det handlar om blad som rullar sig.

Kraftiga temperaturskillnader t.ex. när det blir för varmt i växthuset kan få tomatbladen att rulla ihop sig. Det beror på ansamlingar av kolhydrater i bladen. Detta är inget som är farligt och det påverkar inte skörden. Olika sorter visar större eller mindre symptom på fenomenet. Det kan även hända utomhus med plantor som står riktigt soligt och varmt.

I början av säsongen när det är riktigt kallt om nätterna kan man ibland se att både stjälkar och undersida av bladen blir lila på vissa sorter samtidigt som bladen rullar sig. Då har de helt enkelt haft en nära-döden upplevelse och det gäller att snabbt få upp tempen till över 15 grader.

Mer i tomatbladserien kommer efter hand.

---------=000=--------

Från det ena till det andra så har jag anmält mig till Lands öppna trädgård i år. Det var egentligen inte planerat utan mer som ett infall. Det är ovanligt många som är med från mina trakter så det går att lägga upp riktigt trevliga rundor. Söndagen den 21 juli är det som gäller kl 12-18.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen Trädgårdsfägring

Rött är vackert och mumsigt tycker både vi och hönsen. Som tur är har vi tre stora röda vinbärsbuskar på rad från söder till norr. Det betyder att nu när första busken är mogen är den sista fortfarande grön och det blir en lång skördesäsong.

Hönsen trivs i skuggan under buskarna, där fukten stannar kvar i det lite slarvigt klippta gräset. De hittar säkert insekter och larver och är samtidigt skyddade från rovfåglar.

Jag har fyra svarta höns och Petronella känns igen på blå fotring.

I bärtider trivs de extra bra. Petronella är mest försigkommen, siktar in sig på fina lysande bär, hoppar och drar ner. Hon har några somrar på nacken, fyra fem om jag inte minns fel och har varit med förut. Snövit är som en lillasyster, följer nyfiket hack i häl, ser och lär. Plockar upp det som tappats och glömts och betraktar det som sitt.

Höns har ett fantastiskt matminne. Annat tycks lätt glömmas bort, som att man blir bortkörd från pallkragarna eller att man inte får gå in i trädgårdslandet, men mat verkar det finnas ett särskilt minne för.

Hönsen och jag har en deal, en outtalad överenskommelse att de får alla bär de kan nå från marken. Det gäller även hallon och druvor. Vad det gäller druvor var det nån som i fjol kom på att man kunde använda sig av bänken framför för att nå lite högre. Får se om den kunskapen sitter kvar i år när det är dags.

Allt gott

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring
---=000=---

I år deltar jag i Lands Öppen trädgård söndagen den 21 juli 12-18. All info på https://www.land.se/oppentradgard/#/ där jag heter Ätliga trädgården precis som på instagram och finns i Kronobergs län.

Igår hörde jag sommarens första syrsa när jag plockade smultron och i morse låg dimman tjock över trädgården. Det betyder högsommar.

Plötsligt är trädgården fylld av de mest konstfulla spindelnät trädda med pärlor. Förstås finns de där varje morgon men osynliga för ögat utan dropparna.

Armeringsnätet har fått dekorationer.

Nån tyckte vindsnurran var ett lämpligt ställe.

På denna bilden händer det mycket men spana in närmaste portalen som har fått den allra sprödaste och mest delikata kristallkrona.

Inte ens pumpen är bortglömd.

Älskar att fota i dimma när solen just bryter igenom och innan värmen blir för tung. En skön söndag utan några måsten. Trädgården i hyggligt skick om man undantar skämsytorna där hönsen ställt till det. Ärtnäten dignande av skördefärdiga baljor, mogna tomater lite överallt och kamomilldoft i små pustar från trädgårdslandet.

Ha det så gott

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Nästa helg, söndagen den 21 juli är jag med i Lands öppna trädgård kl 12-18. Guideningar kl 13 och 16 och jag har tänkt ut kluriga tipsfrågor med priser från Frökungen. I år är vi en hel bukett trädgårdar som ställer upp i mina trakter så det går fint att lägga upp en runda för dagen. All info om trädgårdarna som är med finns HÄR Jag kallar mig numera Ätliga trädgården även om bloggnamnet inte har ändrats.
Välkommen!

I serien om mina Mina odlingar uppdaterar jag från Södra filialen, som är mannens föräldrahem i grannbyn. Här har jag ärvt 150 kvm land som tidigare körts upp med traktor, jorden har blivit packad, hård och mullfattig. De senaste sju, åtta åren har den bearbetats manuellt. Massor av organiskt material tillförs varje säsong genom täckodling och nu har jag djupbäddar som inte behöver grävas varje år, förutom där morötterna odlas.

Det är ett ändå ett slit att komma igång jämfört med färdiga lådor där jorden inte rör sig eller riskerar att bli trampad i. Det ska hägna in mot kaninerna, forma till bäddarna, få bort mängder av småsten från morotslanden, gödsla med egen hönsgödsel och täcka med minst 2 dm skadat ensilage som inte ekobonden har användning för. Efter en rejäl ogräsrensning i början av säsongen där täckningen inte kommer åt. Sen sköter sig det mesta med tillsyn en eller ett par gånger i veckan då det kan behöva vattnas för att få igång direktsådder, dra ett eller annat ogräs, hålla koll på sniglar och fåglar.

Här odlar jag för vinterbehovet, sånt som jag inte behöver hämta varje dag, utan mycket kommer att slutskördas på en gång och stoppas i jordkällaren, torkas, läggas in eller mjölksyras.

Prickärt från Väckelsång. Lokal kulturarvssort med söt liten prick som används som kokärt. Ny för mig i år och ska bli spännande att använda.

Mor Kristins buskböna är en annan kulturarvssort som utseendemässig liknar borlottibönor. Än är baljorna gröna och späda men kommer att bli rödflammiga, ca 20 cm långa , ursnygga och fyllda med halvstora lika snygga och supergoda bönor som jag helst använder till olika påläggsröror.

En del av landet läar jag med jordärtskockor. Röda närmast i bild och 'Bianca' som blommar på andra sidan.

Majsen börjar få snygga tofsar men behöver minst nån månad till på sig.

Purjolöken står i tydliga rader som nydrillade soldater, medan tre sorters potatislök lagt sig att vila. De behöver mogna lite till, bygga lite mer skyddande skal för att må bra i vinterförvaring.

Delikatessgurkan 'Minature White' börjar få ämnen och här blir det passning så småningom för det gäller ju att ta de snabbväxande små rackarna i lagom storlek. Har ett par plantor i växthuset också som kommit lite längre.

Sen odlas här också olika kålsorter, kålrötter, morötter, frösådd gul och röd lök som är jättefin i år, bondbönor, vintersquash, potatis och lite blommor förstås.

Temat i år är eterneller och detta är axrisp.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen Trädgårdsfägring

Jag är fortfarande lite överväldigad över förra helgens öppet hus i samarbete med tidningen Land och 693 besökare som markerade sin närvaro med en liten sten i en bunke. Ett par trädgårdar till i området hade lika många besökare och vi var ett tiotal i trakten som ställde upp. Trädgården klarade sig fint, lite sliten gräsmatta vid en del flaskhalsar är egentligen det enda som syns.

-Det är ju rena folkfesten, sa grannen med glittrande ögon och minglade hela dagen och fest i luften var det allt.

En annan granne lånade ut ängen till parkering och alla visade tålamod med trafik och trängsel. Så värdefullt med bra grannar!

Tack alla! Jag hade gärna velat hinna prata mer med många av er, men några varma och intressanta möten hanns med ändå.

Grattis till vinnarna i tipsrundan!

Ni kommer att få presentkort från webbaserade trädgårdsföretaget Frökungen

1:a pris 300 kr Bernt Karlsson, Ingelstad, ensam om 10 rätt

2:a pris 200 kr Cecilia Blidö, Växjö, 9 rätt

3:e pris 100 kr Felicia Blidö, Växjö 9 rätt, skiljefrågan avgjorde

Sex personer hade 8 rätt och resten färre. Fråga 3 var den som flest hade fel på.

Lägger upp hela tipsrundan för er som inte var med. Rätta svaren längst ner.

Testa dig själv!

Efter förra sommarens torka tog vi ner två törstiga björkar som stod mitt i trädgården. På den ena växte denna svamp som anses stärkande och uppbyggande om man flisar och brygger te på den.

Vad heter den?

1 Björkticka

X Svartticka

2 Sprängticka

I trädgården finns främst tre snigelarter, spansk skogssnigel, trädgårdssnäcka och den på bilden som är en...?

1 Fläckig skogssnigel

X Mördarsnigel

2 Pantersnigel

I Ätliga trädgården (som jag kallar mig utom på bloggen) återbrukas gärna material.

Var har dessa rör suttit från början?

1 I ångpannan på ett lok

X Relingen på en båt

2 I hangarkonstruktion på Kronobergshed

Squash är en väldigt tacksam växt och vi har en hel receptpärm med bara squashrätter. Vardagsfavoriterna är dock squashplättar och fylld squash.

Hur många frukter fick vi på två plantor tillsammans 2018?

1 32

X 54

2 72

Sötdoftande vänderot är en gammal medicinalväxt som fått sitt namn efter, som man trodde, förmågan att vända sjukdomar. Numera används den som insomningsmedicin och säljs under sitt latinska namn som är...?

1 Valeriana officinalis

X Curera insomnia

2 Melatonin

I Ätliga trädgården odlas ca 30 tomatsorter per år, men i frökistan finns det närmare 150 olika. Tomatfrö håller nämligen 6-7 år, så jag roterar utbudet. Väljer helst sorter som är extra tidiga, har roliga färger, former och god smak förstås, men vilken skala använder man för att mäta tomatens sötma?

1 Kalorier

X Gal

2 Brix

En av de fleråriga ätliga växterna jag odlar ser ut så här. Vad är det?

1 Michelinnötter

X Korogi

2 Jordmandel

Vad är permakultur?

1 Hur man odlar i zon 4 och uppåt

X Ett hållbart sätt att designa odling och trädgård

2 Man odlar bara inhemska växter

Insekter är en viktig del för balansen i trädgården och pollineringen av träd och buskar, därför har jag flera olika insektshotell. Det enklaste sättet är som här att bunta ihop några ihåliga stjälkar när man ändå klipper ner. Detta är riddarsporrar, men kunde lika gärna varit bambu eller nåt annat. När ingången är igenmurad har någon lagt sina ägg där. Borrar man själv bör hålen vara 2-10 mm i diameter, men hur djupa minst?

1 12 cm
X 6 cm
2 3 cm

10.

Här kommer Snövit, Petronella och Skäggiga damen. Hönsen har tillgång till hela trädgården och är små egna individer som får namn efter egenskaper och utseende. Förutom trevnad och markberedning håller de oss med ägg året runt. De är försiktiga när det gäller främmande varelser inklusive obekanta människor och väljer hönshuset när allt inte är som vanligt.
En produktionshöna slaktas efter ca 70 veckor, men hur gammal kan en höna som får leva ett riktigt hönsliv bli?

1 2-3 år

X 4-5 år

2 10-20 år

11.

Stenen låg i material till stenmursbygget och jag gillar formen, men vad är det för färg på Växjögranit?

1 Röd

X Vit

2 Gråmelerad

12.

Här innanför odlas främst sånt som skördas ofta. Vinterförrådet av kokbönor, bondbönor, rotsaker, potatis, lök, majs och pumpor odlar jag på en lott i grannbyn där det också finns en jordkällare, men hur stor yta beräknas en normalfamilj behöva för att vara självförsörjande året runt?

1 35 kvm

X 350 kvm

2 1350 kvm

13.

Skiljefråga. Hur många rosenbönor är det i flaskan?

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Rätt rad: 221 212 XXX 21X och 423 rosenbönor

Andra delen om mina odlingar handlar om det jag rätt och slätt kallar Trädgårdslandet, 60 kvm ingärdat perennlister och plåtsarg med bockad kant mot sniglar. Här odlar jag i sju plåtlådor som är 240 x 120 cm. Bädden är alltså både upphöjd och under marken. Djupsängar med riktigt mullig jord som djupgrävs vart tredje år och samtidigt laddas med all möjlig blast och löv som blir fin mylla.

I övrigt gödslas de genom plankompostering, som är en form av täckodling, där jag varvar färskt gräsklipp med torrt material som jag sparat i säckar från i våras. De grödor som inte lämpar sig för täckodling t.ex. där det är för tätt gödselvattnas istället. I år har jag använt mycket rötat nässelvatten annars brukar det vara guldvatten som gäller.

Den stora fördelen med det här området är att lådorna alltid är färdiga och klara för sådd. Inget som behövs grävas, inget rotogräs att försöka bli av med, inga kanter som ska formas och inga gångar som ska göras. Bara att köra igång och ändå ser det hyggligt prydligt ut året runt och det gillar jag.

Inramningen av perenner tillsammans med gångarna av stenmjöl ger ett bra mikroklimat och så länge jag orkar hålla jämn takt med vattningen växer det så det knakar.

I år känns det som landen blev ovanligt blommiga, kanske för att det första som möter i norra portalen är kamomillandet. Har plockat som en galning en timme var tredje kväll och nu är förrådet fyllt för flera år framåt. Att odla ätligt handlar ju inte bara om hårdvaluta som potatis, rotsaker, kål och bönor utan även även allt smått runt ikring som sätter lite extra piff på tillvaron, kryddor, te, ätliga blommor, stora frö som går att göra goda inläggningar av, frukostbär, men det finns en del hårdvaluta här också.

I trädgårdslandet odlas sånt som behöver tillsyn ofta, sockerärtor, brytbönor, squash, lite jordgubbar och lite tomater i amplarna, sallad, dill persilja och andra kryddor, några rader sommarmorötter och rödbetor, kålrabbi, sötfänkål, rädisor, ja kort och gott sånt som man snabbt vill springa ut och hämta. Vinterförådet odlas på Södra filialen.

Här kan man faktiskt ana tre sorters bönor, fast det ser så blommigt ut. I förgrunden sockerärt 'Norli' som ångas, fryses och täcker in vinterbehovet. Till vänster en liten bit av 18 plantor störpurpurbönor som har just har störar att svinga sig i. De flesta mjölksyras och det blir flera kilo. De orange prickarna i högra hörnet är rosenbönans blommor. Ärtskidorna skördas ca 7-8 cm långa och mycket goda. En verkligt missförstådd växt enligt min mening.

Ampeljordgubbarna som är remonterande, laddar om för sin huvudleverans som pågår från augusti tills frosten kommer, men då lyfter jag in dem i växthuset och fortsätter skörda ytterligare några veckor. Plantorna i sig behöver inte komma in, men lyftas ner och ställas skyddat för vintern.

En ganska typisk daglig skörd även om bilden togs för en månad sen. Kålrabbin har fått mycket utrymme i år och jag testa lite alla möjliga sätt att använda den på inklusive mjölksyra på olika sätt.

Plocksallaten börjar ge sig iväg på höjden och det är dags att så nytt i flera av bäddarna. Det ska bli fler morötter, snabbväxande kålsorter, vintersallat och salladslök.

Den här lilla plätten på jorden fyller mig med så mycket glädje och njutning. Fint morgonljus, dofter, smaker, mat, utrymme för kreativitet, meditation, motion, fjärilsfladder och humlesurr. Här njuter jag ofta dagens sista, mjuka solstrålar som får dropparna från vattenslangen att glittra som ädelstenar.
Tänk att det inte behövs så större yta för att leverera allt detta!

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdFägring

Från början hade jag inte alls tänkt mig att odla i pallkragar eftersom det känns lite pluttigt när grönsakerna ska räcka året runt. En av mina lådor i trädgårdslandet motsvarar tre pallkragar, men så ville en tidning ha ett stort jobb om odling i pallkrage och det var svårt att hitta nån inom räckhåll som hade lyckats bra den sommaren. Det krävdes dessutom olika varianter därav blev det pallkragar även hos mig.

Det är absolut inget jag ångrat för det behövs ytor för sånt som måste roteras. Jag tänker på kål, bönor och lök som lätt för sjukdomar som sen kan ta ett helt odlingsliv att bli av med. Lök och ärtor/bönor vill jag dessutom odla så långt ifrån varandra som möjligt eftersom lök ogillas av ärtplantorna.
Dessutom är det trevligt när det händer nåt framför växthuset, grönskar och frodas.

Det är lätt att starta en odling i pallkrage. Den kan placeras var som helst utan att nåt förarbete behövs, mer än en hyggligt plan yta och ett lager tidningar i botten, kanske därför det blivit så populärt, men när det sen kommer till skötsel är pallkragarna det svåraste sättet att odla på, tycker jag.
Eftersom de är små och upphöjda blir de snabbt uppvärmda och det krävs mycket mer vatten än på friland för att de inte ska torka ut, men är man duktig att vattna kan det bli enormt frodigt. Jag vattnar dessutom dubbelt så mycket längs kanterna som i mitten för där torkar det ut mest.

Jag tillämpar serieodling vilket innebär flera skördar efter varandra i samma bädd. Här är det vitlök, satt i november som kommit så här långt till midsommar.

När den skördades i juli hade jag förgrodda blomplantor som väntade på att komma ut, eterneller och zinnia.

I en av lådorna odlade jag kålrabbi som är snabbväxande och skördas som primörer.

Medan de växte till sig började den självsådda krassen ta fart. Även om jag skördar många frön blir det alltid mängder av självsådder, men det är jätteenkelt att gallra bort överflödet. Det behövs nämligen bara ett par plantor för att täcka flera kvadratmeter. För mycket skulle bre ut sig över alla lådorna och kväva övrigt.

Älskar krassedoften, gnisslet av bladen och den kryddiga smaken. Hela plantan är ätlig. De små bladen gör salladen lite kaxig, blommorna kan också gå i salladen, men även på tårtan. Omogna frön lägger jag in med kapriskryddning och de mogna sparas för inomhussådd av babyleaves till vintern. Alltså en väldigt användbar "prydnadsväxt" som tacksamt återkommer varje år.
Blommorna kommer att ge upp vid första frosten som nästan alltid kommer veckan innan älgjakten. I år borde det bli första veckan i oktober, lika med vecka 40. Då har jag två val: antingen plantera ur förgrodda köldtåliga plantor som tatsoi och pak choi som dessutom är snabbväxande eller vintersallat och salladslök för övervintring. Om jag inte sätter nånting, får de istället tjäna som kompostlådor för blast och höstlöv som förmultnar under vintern.

@atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Tidigare i serien Mina odlingar:
-Södra filialen
-Trädgårdslandet
-Pallkragarna

I skogsbrynet runt och bakom växthuset bygger jag sen 2016 på ett ätligt system av växter som efterliknar naturens sätt med buskar under höga träd, klättrare som slingrar sig över stenar och runt stammar, mellanhöga örter och marktäckare enligt permakulturens tankesätt runt skogsträdgården. Meningen är att det ska bli hyggligt självskötande ytor som kommer att förändras över tid. Somligt kommer att trivas bättre än annat och ta över och då får det bli så.

Permakultur är ett hållbart sätt att designa odlingar och trädgård och den självskötande skogsträdgården är den heliga Graal. Skogsbrynet där solen når fram är den mest produktiva delen av en skogsträdgård.
Men permakulturtänket innebär så mycket mer och kan tillämpas i hela trädgården, i pallkragar och på balkongen. Jag kommer in mer på detta i inlägg längre fram.

Sockerrot

Ätliga skogsbrynet uppkom i samband med att vi grävde ut för växthuset och fick slänter runtom som jag gärna ville utnyttja istället för att låta sly och kirskål frodas. Jag gillar att odlandet och lövskogen bakom smälter ihop till en enhet.
Hönsen älskar också det här området och spenderar timmar med sprättande i den porösa jorden.

Grunden är en ren sandås som täcktes med tjocka lager överlappande tidningar. Det brukar gå åt 24 st/kvm sen 2 dm material att plantera i ovanpå. Längst i norr mycket torv blandad med kogödsel och lite sand för lågt Ph och i de soligare delarna trädgårdsjord med gödsel.

Många av våra vanliga trädgårdsväxter är också ätliga. Storramsens vårspjut som kommer upp tidigt smakar som sparris innan de börjat veckla ut sig.

Kärleksörtens blad och skott ät godast fram till midsommar och om plantan inte får torka ut för mycket.

Fleråriga ätliga växter har alltid tilltalat mig och nu har jag chansen att samla och utforska vad som kan trivas ihop och lära mig att använda nya växter. Jag har redan några favoriter som rankspenat, ängssyra, vinterportlak, kärleksört, strutbräken och Den gode Henriks målla/Lungrot som kommer tidigt och uppskattas extra på våren innan frösådderna levererar. Jag hoppade till och med över varmbänken i våras eftersom jag tyckte att jag redan hade så mycket bladgrönt.

Strankål på andra året har börjat sätta sidoplantor

Därefter kommer de fleråriga kålsorterna som jag nyper ett blad här och där av eftersom jag inte vill störa tillväxten för mycket i väntan på att plantorna ska växa till sig och bre ut sig.

Hönsbär som marktäckare i surjordsområdet

Stora blåbär på liten buske

En av blåbärsbuskarna dignar under bärtyngden, medan de rosa inte gett enda bär. Blåbärstryna bidar också sin tid.

I förgrunden manchurisk valnöt som växer så det knakar.

Träden kommer jag att få vänta ännu längre på, men förhoppningen är ändå att få uppleva nån manchurisk valnöt och hasselnötter borde väl inte vara nån omöjlighet. Tänk om jag på ålderns höst kunde skicka ut hemtjänsten för att plocka lite färska bär eller kolla om nötterna är mogna. Hoppas innerligt det. Dagens regler tror jag inte skulle tillåta det, eller?

Valnötsträden kommer att bli stora som ekar och antagligen göra slänten betydligt mindre frodig efter så där 20-30 år eftersom blad och rötter utsöndrar ett ämne som andra växter inte gillar, men det känns inte riktigt som mitt problem. Då är jag i 90-årsåldern. Förhoppningsvis efterlämnar jag ändå nåt spännande och unikt för kommande generationer att upptäcka.

I somras flyttade ett bisamhälle in. Vi har inte tänkt bli biodlare, men det är intressant att vara med och lära sig och det ska bli kul att se om det gör skillnad på pollinering av bärbuskar och träd.

Nu njuter jag av det som går att skörda, studerar utvecklingen och letar nya växter som kan tänkas trivas ihop.

Jag får flash-backs till föräldrarnas nybyggartid i villasamhället och plätten som blev min efter mycket tjatande om egen odling. Jag insåg att vilda växter gillade grus och tänkte att de skulle passa i schaktmassorna. Med liv och lust grävde jag upp de vackraste blommorna längs dikesrenen och planterade in, vattnade och pysslade, men allt var dött efter ett par veckor. De krävde förstås mycket sol och inte norrläge bakom garaget. Misslyckande och besvikelse. Lite av samma nybyggaranda och lätt eufori känner jag nu fast jag lärt mig lite mer om rätt växt på rätt plats, tillgången på växtmaterial är ljusår bättre än när man är 10 år och internet inte är uppfunnet, men det är ändå inte självklart vad som kommer att funka. Det finns inga mallar att gå efter, inga färdiga planteringar att kopiera.

Krukade växter på väg ut till en förlängning av skogsbrynet som också ska bli självskötande.

Inventerade vad som planterats hittills i Ätliga skogsbrynet utan särskild inbördes ordning:

Björnbär, svart

Björnbär, vit

Humle

Rankspenat

Rödnervig ängssyra

Manchurisk valnöt

Stornötig hasselbuske

Amerikanskt blåbär blå

Amerikanskt blåbär rosa

Blåbärstry

Strutbräken

Storrams

Sockerrot

Björnrot

Den gode Henriks målla/Lungrot

Helgoländer vildkål

Rabarber

Hönsbär

Hässleklocka, vit

Strandkål

Allåkerbär

Sommarhallon

Kärleksört

Timjan

Krypmalört

Fortsatte sen med resten av trädgården och konstaterade lite överraskande att den innehåller runt 100 olika fleråriga ätliga växter, träd, buskar, kryddväxter och vissa läkeväxter som jag använder inkluderade.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Vi åkte iväg och lämnade hönsen med pubertetshes tupp i grannens vård.
Det är nåt rörande med en ungtupp som upptäcker sin röst och försöker få till ett sprucket ljud som inte ens kommer i närheten av ett kuckeliku. Hönsmammehjärtat fylls av värme för nu börjar ynglingen bli stor även om alla fjädrarna inte riktigt är på plats och han inte riktigt uppnått sin fulla prakt. Helt ovetande om sina kommande uppgifter i världen tävlade han fortfarande med hönsen om att komma först till maten, lite hunsad, lågrankad och hela tiden bortkörd i väntan på lillturen.

Vi kommer hem efter resan och hör på morgonen ett präktigt kuckelikuande från hönshuset. Grannen verkar ha haft talträning med tuppen och mer än så.

På en vecka har han gått från yngling till tupp med ansvar och intressen utanför sin egen sfär. Nu meddelar han mycket högljutt och ivrigt att mat serveras utomhus istället för att stum kasta sig över kalaset på egen hand. Han får sällskap av Tö, hon är ingen favorit så han äter en hel del själv också.

Plötsligt hörs ett avlägset kuckeliku antagligen från grannbyn. Vi stelnar båda till och lyssnar spänt. Åskar verkar fundera på vad detta innebär och om åtgärd ska vidtas tills han tar sats från tårna och får iväg ett ljudligt gensvar. Vi lyssnar vidare men hör inget mer trots att han skickar iväg några kuckelikun till.

Revirmarkerandet avbryts av ett bråk i hönshuset, gap och skrik. Nån blir utkörd. Han rusar iväg och löser konflikten genom att ta med sig de utkörda damerna Petronella och PiaFia. Det blir helt lugnt i hönshuset.
Han har ju både blivit stora karlen och diplomat!

Det lilla gänget får havregryn att kalasa på. Jag hittar ett gäng gröna kålmallarver som är Åskars favoriter.

Sen en stunds vila med fjäderputs bland bockar och pallkragar.

Hönsgänget har varit utan tupp sen i våras i väntan på att Åskar skulle växa till sig och han artar sig över förväntan. Hönsmammehjärtat svämmar över!

Fram till för några dagar sen hette han bara tuppen. Jag brukar döpa efter utseende eller egenskaper, så nu heter han Åskar efter fjäderdräkten som ser ut som ett åskmoln. Instagramföljarna hjälpte till denna gången.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Tidigare publicerat i serien:
-Södra filialen
-Trädgårdslandet
-Pallkragarna
-Ätliga skogsbrynet

I en liten trädgård är alla upptänkliga utrymmen tänkbara odlingsytor, krukor, byttor, hinkar, korgar, amplar och vad som kommer i min väg. Man skulle kunna tro att odling i lösa kärl inte gör nån större skillnad eller knappt är värda att nämna i självförsörjningssammanhang, men 40 tomathinkar täcker mer än väl in vad vi behöver för att förädla och vara helt försörjda med egna tomatprodukter året runt. Lägg därtill ett tjugotal stora krukor med godistomater.

Detta är Tomatgången i början av säsongen innan plantorna börjat ge.

Tomathinkarna fyller ut och ramar in längs väggar och passager och det brukar kännas tomt vid denna tiden när de är på avveckling.

Pendulina

Det hamnar också tomater i rostiga zinkkärl, amplar och en och annan korg som dekoration i potteriet runt växthuset, där de blandas med murgrönor, gräs och sommarblommor i en röra som jag tycker känns hemtrevlig.

I åtta av de specialgjorda jätteamplarna som hänger på ställningar i trädgårdslandet (det finns alltså en ställning med fyra till) har jag remonterande jordgubbar. Fördelen med att utnyttja luftutrymmet är ju uppenbar, men också att plantorna får vara ifred för sniglar och sork. Till och med fåglarna lämnar dem i fred.

Mycket förgros för att planteras ut i plantor och då blir det ibland en och annan växt över som hamnar i Bullens stora korvburkar som fått hål i botten. Plantor som jag för tillfället inte vet var jag ska göra av som de rosa jordgubbarna jag fick i present, kan också mellanlanda i en burk. Det må se stökigt ut, men finns det struktur och ordning bland odlingarna i övrigt tycker jag några färgglada burkar rätt av kan pigga upp.

Myntor och andra invasiva växter är ett kapitel för sig. De måste hållas kort för att inte trassla till odlandet och ställa till med en massa extra arbete. Varje sort har en egen korg som de tycks bli fler för varje år. Korgarna fungerar ypperligt så länge man är noga med att plantera om åtminstone vartannat år. Det är nytillväxten som levererar stora friska blad medan mitten blir mer torr och tråkig. Efter omplantering återplanterar jag en tuva på ca 10x10 cm som ger fräsch nytillväxt och i stort sätt fyller korgen på ett år, lite beroende på sort. Fyra hinkar skördade 2-3 gånger per säsong räcker till en kopp mynta per dag tills det är dags att plocka igen. De övervintrar dessutom som de står i korgarna under hela vintern i zon 4.

Nackdelen med alla byttor skulle väl vara vattningen. Det tar sin lilla tid varje kväll, särskilt om det är en riktigt varm sommar. Man får också tänka på att blanda i långtidsverkande gödsel i form av pellets vid planteringen och gärna gödselvattna dessutom när det gäller tomater och jordgubbar, men faktum är att korgar och hinkar är ett ypperligt sätt att odla på i den lilla trädgården, på en uteplats eller balkong. Man behöver inte heller låsa sig för en möblering utan kan flytta runt som det passar när som helst och sniglarna lämnar oftast grödorna i fred.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Ingen höst utan krans, ofta hinner jag avverka ett antal på dörren. Älskar att strosa runt i trädgården, plocka material och fundera över kombinationer. I år tycker jag det finns ovanligt mycket material att välja på eller surfar jag möjligen på en kreativitetsvåg. Nästa helg är det skördemässa i grannbyn och då ska jag ha ett helt gäng med mig, tjocka, smala, stora, små, hjärtan och kanske jag hinner med lite annat pyssel också.
Så länge bjuder jag på den här som är enkel att göra. Mossa på halmstomme är ofta en bra bas.

Man kan tänka på att mossa växer långsamt och inte skala en hel sten utan ta en bit här och där. Mossa ingår inte i allemansrätten.

Du behöver:

Halmstomme

Några sjok mossa

Paradisäppeln (kan ersättas med nypon, rönnbär)

Grön outslagen kärleksört (kan ersättas med broccolibuketter)

Grön spoltråd

Gör så här:

1. Trä en bit spoltråd igenom paradisäpplena och tvinna ihop dem tre och tre.
2. Lägg sjoken av mossa över kransen och linda fast med spoltråden.

3. Placera ut äppelknippena så du ser att de blir jämnt fördelade.

4. Vira fast små buketter av kärleksört och varva med äpplena.

5. Avsluta med en ögla att hänga i.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

==000==

Det är inte ofta jag köper tomatfrö. Nya sorter tillkommer förstås hela tiden fast genom byten och favoriterna tar jag sen enkelt egna frö av.

Nu är de flesta frö insamlade. Endast ett par sega eftersläntrande bifftomater återstår att ta från.

I mitten av säsongen väljer jag ut de tomater som är mest representativa för sorten, ofta de större på plantan. De ska vara friska och fina. Om till exempel några tomater har spruckit, kan det vara frestande att ta dem till frötomater, men att skaleet spricker lätt är ju ingen gen jag vill spara på, tvärtom. Alltså samlar jag hellre från de plantor som klarat sig bättre. Det optimala är att ta från ett par olika plantor för att få fler anlag representerade.

De kan vara en fördel att samla från flera sorter samtidigt. Då blir det tillräckligt mycket tomatkött över när fröna är tagna för att laga nån god röra. För att slänga en massa mat vill man ju inte.

Så fort tomaten lämnat plantan skriver jag en namnsticka, för mitt minne är oftast kortare än jag tror och kanske hinner jag inte ta hand om dem på en gång. Många medelstora, röda går dessutom inte skilja från varandra utseendemässigt men kan ändå har helt olika egenskaper vad det gäller hur tidigt de mognar, höga eller busk, sjukdomsresistens, hur de tål dåligt väder, avkastning, hårdhet på skalet och så förstås smaken.

Man kan klämma ut kärnorna på ett kaffefilter, låta torka och pilla bort dem när man ska så, men det där pillandet gillar jag inte och det följer också med frön som inte är grobara. Inte min grej helt enkelt.

I köket sköljer jag av tomaterna, delar på mitten och gröper ur med en liten sked. Vissa, väldigt saftiga sorter är enklare att klämma ur.

Fröna hamnar i var sitt glas med sin namnsticka och lite vatten. Ibland kan diskbänken vara helt full av brickor med glas och skåpet tomt eftersom jag samlar från cirka 30 sorter per år och ofta flera omgångar av samma sort. På diskbänken är de skyddade från direkt solljus.
När man tar hand om flera sorter samtidigt är det viktigt att skölja kniv, skärbräda och sil mellan varje sort så inget frö fastnat och hänger med till nästa omgång. Det kan bli förvillande överraskningar annars när plantorna börjar växa.

Efter nån dag börjar fröna att jäsa lite grand - fermenteras. Det geléaktiga höljet som är till för att skydda mot bakterier och svamp bryts ner, vilket gör fröna mer lättgroende. Jag brukar ha 100 % grobarhet på eget frö. Omogna, skadade och för små frö flyter upp till ytan och möglar. Det kan se lite äckligt ut, men ska vara så. Efter fem till sju dagar är geléhöljet upplöst. Allt klägg på ytan skummas av och fröna sköljs med rumstempererat vatten i sil. Man kan få hjälpa till lite med fingret och putta dem lite fram och tillbaka för att bli av med de sista köttresterna.

Sen häller jag upp dem på ett fat och delar på dem så de ligger en och en. Brukar använda namnstickan. Ofta blir det lite vatten på fatet, men det dunstar under dagen. Skyddar från direkt sol. Efter ett par dagar är de lätta att skrapa ihop med hjälp av stickan. De får en torkdag till innan de åker ner i en väl märkt provpåse som hamnar i tomatkartoteket.

Fröna förvaras svalt och mörkt. Kan även frysas, men öppnar man påsarna och fryser igen, kan lätt kondens bildas som förstör.

Just nu finns det cirka 150 sorter i min samling, men jag sätter som sagt inte alla varje år och hela tiden byts sorter ut mot liknande med bättre egenskaper. Den goda hållbarheten gör tomatfrö till ett kul samlarområde. Även om grobarheten sjunker något för varje år så kan man mycket väl så frö som är upp till sex, sju år gamla och ännu äldre.

Se upp med F1 hybrider! På köpefröpåsar står det ibland F1 efter sortnamnet, vilket betyder att fröna är första generationen efter korsning mellan en bestämd mamma och pappa. Tar man frön från såna tomater kommer alla anlag som de båda föräldrarna hade att poppa upp och ingen kommer att se ut som ursprungstomaten. Med lite tur kan nån bli god, men oftast smakar de inte bra alls. Tar man frö av en butikstomat vet man alltså inte om det är en F1 eller ej.

I korthet:

Välj frisk tomat
Skriv namnsticka
Skölj, dela, gröp ur
Lägg i glas med lite vatten
Låt stå ca en vecka
Skumma
Skölj i sil
Låt torka på tallrik
Förpacka
Förvara svalt, torrt och mörkt

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

--=0=--

Det är bara en staketdruva, säger jag ofta lite ursäktande och oförskyllt nedsättande om min stackars stock vid garageväggen eftersom jag fått lära mig att det ju inte är nån "riktig" druva. Både bären och klasarna är mindre än växthusdruvor och innehåller två kärnor som gör att man får spotta mycket, fast vad gör det om man har dem som utomhusgodis.

Men efter denna sommarens kanonleverans som jag fått behålla för småfåglarna tänker jag inte baktala den mer. Den har helt klart sitt värde.

När jag satte plantan hade jag knappt nån förhoppning om att den ens skulle överleva i zon 4 eller att jag skulle klara att äta dem, men ville ändå testa på friland.
Redan första året visade det sig att jag tål hemmaodlade druvor mycket bra, inte bara denna sorten utan även andra. På köpedruvor svullnar magen upp som en ballong efter endast ett par stycken och länge trodde jag det var överkänslighet mot själva druvan. Stor lycka att kunna äta, men också oroande att köpedruvorna är besprutade och förmodligen också gasade med ämnen som inte är så snälla.

Hönsen brukar få de nedersta våningarna, men sen är resten mina och det brukar gå att plocka fram till frosten. Alltid är det nån klase som gömt sig bakom ett par blad och mognat lite långsammare.

När vi inte hinner hålla jämn takt med mognandet blir det druvjos av det allra enklaste slaget.

Sköljer, repar och mosar bären med en slev i en trådsil. Det är viktigt att kärnorna inte går sönder för de ger beska. Tappar på sirapsflaskor och stoppar i frysen. Det blir helt ljuvliga morgonshots till vintern fulla av sommarvitaminer. Helt klar finjos får man om man låter saften sjunka nån timme innan tappning, men det hade jag inte tid med här. 1 kg ger 4 dl.
Min druva är söt, så jag sockrar inget extra och den heter...
Jag har dragit på det i det längsta. Letat i en jättesamling namnlappar, men nej... har inget namn tyvärr.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4.

För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.

Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.

Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.

Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.

Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.

Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring

Många faror lurar på hönsen

Vad säger tomatbladen? del 1

Mina odlingar - Södra filialen

Lite grand från ovan

Stenmurskursen

Rena vilda västern!

Vad säger tomatbladen, del 2

Hönsen och jag har en överenskommelse

Morgondimma och pärliga spindelnät

Mina odlingar - Södra filialen

Öppet hus och tipsrunda

Mina odlingar - Trädgårdslandet

Mina odlingar - pallkragar

Mina odlingar - Ätliga skogsbrynet

Åskar axlar ansvaret

Mina odlingar - krukor, byttor, hinkar

Höstkrans

Samla tomatfrö

Egen druvjos

Äntligen häck