Quantcast
Channel: Rost och rädisor
Viewing all 377 articles
Browse latest View live

Potatishinkarna

$
0
0
Det här med att odla potatis i hink är väl inget nytt, men när man kan se hur långt knölarna har kommit blir det riktigt kul. Dessa hinkar har nämligen en insats som man kan lyfta upp och se hur det står till där nere i mörkret. 



Första omgången potatis tänkte jag skulle vara klar till midsommar, men hinkarna stod lite för mörkt och torrt under taköverhänget. Jag borde vattnat lite oftare, lätt att glömma när det är regnperiod i övriga trädgården. I vilket fall fick potatisen växa ett par veckor extra för att kompensera mitt slarv.



För några veckor sen hittade jag glömda potatis som nätt och jämt börjat gro och laddade hinkarna på nytt. Det är sexveckorspotatisen 'Early Rose', en gammal kultursort. Redan är den i blom och denna gången får hinkarna full sol mot garaget och jag glömmer inte att vattna.

Har ett litet potatisland hos svärfar (Södra filialen), men det är roligt att ha några på nära håll också att följa. Har faktiskt en balkong som jag inte använder. Är lite sugen på att inreda den och ha hinkarna där nästa säsong. Vi får se.

Definitivt ska det bli en omgång nypotatis till efter denna och de ska vara klara till julafton! Nu har jag dessutom läst instruktionerna utanpå och konstaterat att man inte alls behöver hålla på att kupa, utan man sätter tre potatis i höjd med mitten, fyller upp med jord och sen sköter det sig självt.
Jag har faktiskt blivit smått förälskad. Hittade hinkarna hos www.wexthuset.com. Det brukar alltid vara nån som vill veta.

Allt gott



Den lilla kvällsrundan

$
0
0
Framåt fem-sextiden kommer Ida smygandes med sina två tonårskycklingar mellan Smultronkullen och bersån. Målet är en av de stora stenarna som sluttar lagom mot syd och ackumulerat dagens värme. Här är det gott att spendera några timmar innan läggdags vid åttatiden.



Nu är det bara så att detta är förbjudet område för liten höna. De andra lärde jag redan i början av sommaren att hålla till i nedre delen av trädgården för att begränsa sprättandet och balandet i rabatterna. Hönor är ganska lättlärda om det finns mat med i bilden. Det enda jag behövt göra är att ge dem lite snacks nån gång per dag under ett träd i det område jag vill ha dem närmare hönshuset. Snacks i hönsvärlden är tekakor som börjar bli torra, överbliven potatis, kokt ris, pasta, men allra mumsigast är majs. Finns det inga rester duger havregryn bra.

Medan jag lärde upp de andra lade sig Ida att ruva tre veckor, sen har hon haft eget krypin under två månader och första tiden fick hon bara vara i buren. När kycklingarna blev några veckor gamla fick de börja gå ut, men höll sig nära buren. Efterhand har utflykterna blivit vidlyftigare, men den lilla familjen har på hönors vis hållit sig för sig själv och gått sina egna rundor. 

Det tog tid innan jag märkte att det bar av mot bersån på kvällarna och först trodde jag de var på matletarrunda. Alltså motade jag vänligt men bestämt tillbaka trion med en irriterad och muttrande höna i spetsen och kycklingarna småspringandes efter. En mycket ovillig procession. Detta upprepades både två och tre kvällar tills jag förstod att de precis som jag tar en kvällsrunda i trädgården, njuter av de sista strålarna eller i alla fall värmen. Då hade jag inte hjärta att köra bort dem.

Nu har de flyttat in i hönshuset med övriga flocken. Kycklingarna är snart så stora att hönan kommer att överge dem och de får finna sina platser på egen hand i hackordningen. De kommer efter hand att ty sig till flocken och rätta sig efter deras vanor och "problemet"är ur världen.

Allt gott

Höger eller vänster

$
0
0
För några år sen försökte jag plantera in humle mot skogen. Långa revor som jag hjälpsamt virade några varv motsols runt ett träd och band upp. Plantan dog. Nytt försök och även denna planta dog. Verkligen konstigt eftersom det är en lättodlad växt som nog mer kan betraktas som ogräs. Hörde då talas om att humle vill slingra sig medsols. Tredje plantan på samma ställe lät jag sköta klättrandet själv åt rätt håll och se då gick det genast bättre och nu är humlen frodig, frisk och fyra meter hög.



Varje växt har sitt håll att slingra åt och alla plantor av samma sort beter sig lika. Humle slingrar sig alltid medsols liksom kaprifolen. 



Purpurstörbönan, blomsterbönan, malabaspenaten och piprankan väljer däremot motsols.


Purpurstörböna


Blomsterböna

Malabaspenat/Slingerspenat

Pipranka

Hur slingrar dina växter?

Allt gott

Tårtrabatten

$
0
0
Ingen sommar utan Broksalvia (Salvia viridis). Den är verkligen vanebildande. Ofta samplanterar jag med nån grönsak som svartkål men i år har den också fått en egen rabatt.



Broksalvia är en ettåring. Detta är sorten 'Blue Monday', men den finns också i vitt och rosa. Blommorna är små, vita och oansenliga. Det är i stället toppbladen som är färggranna och lyser i rabatten från juli tills frosten kommer. Står bra i buketter och jag blandar med bolltistlar och kryddväxter. Går också att torka om man så vill. Ibland frösår den sig lite grand och man kan samla ihop ett gäng småplantor på våren som snabbt växer till sig, men för säkerhets skull köper jag en påse nya också. 


Ovan svävar Jätteverbenan (Verbena bonariensis). Luftig, men ger ändå höjd, älskas av både insekterna och mig. Även den ettåring som kan fröså sig och passar bra i buketter.



Allt gott



När man vänder ryggen till

$
0
0
Squash växer verkligen fort. För det mesta kollar jag tillväxten varje dag och plockar när de är 20-25 cm långa, lite beroende vad jag ska ha dem till. Ofta blir de fyllda och gratinerade eller till plättar.
Nu missade jag några dagar och vips har flera blivit bjässar. Faktiskt är det inte hela världen för sommarsquashen går att förvara till jul och då är det just de stora som klarar sig. Brukar bottna med ett lager träull i låda och förvara i garaget.
Annars kan man alltid kärna ur, riva grovt och använda i brödbaket. Raspet går dessutom att frysa. Man kan tärna och använda i grytor, soppor, wok, baka paj, för att inte tala om falsk ostkaka. 






Falsk ostkaka på squash

Ingredienser

9 dl skalad och tärnad squash
4 msk vetemjöl
4 ägg
2 bittermandlar eller en droppe bittermandelolja
1 dl socker
25 malda mandlar
1/2 liter mjölk, eller mjölk och grädde efter smak


Gör så här

Koka squashtärningarna så mjuka att de går att mosa.
Vispa ihop övriga ingredienser och häll i den mosade squashen.

Smörj en 3 l form eller långpanna och häll i smeten.

Grädda i 45 min i 200 grader

Serveras sedan ljummen med en liten klick grädde och sylt eller färska bär.



Ha det fint

Matnyttigt i makadamen

$
0
0
Gråtimjan och backtimjan ramar in rabatten och brer ut sig med ojämn kant mot parkeringen. Jag vill att det ska se ut som den klättrat in naturligt fast det är uttänkt och till och med skissat på papper. Backtimjan växer vilt i byn och jag gillar när gränserna inte blir för skarpa.



Gillar också att blanda matnyttigt och vackert därför hittar man här Kronärtskockan 'Violet de Provence, som faktiskt är snyggare IRL än på fröpåsen. Den är perenn men förstås inte i zon 4. Ett gäng plantor som blev över hamnade i hinkar för att kunna tas in under vintern, men trots full sol, god gödsling och vattning är de ynkliga. Funderar på om det går att gräva upp en av dessa lite större…



Kinesiska gräslöken har en mjuk vitlökssmak, platta blad och vit blomning, blir 80-90 cm hög och har just bestämt sig för att blomma om. Denna krukodlar jag även inomhus på vintern.



Praktsalvian har haft det tufft med aggressiva snigelangrepp. Vissa kvällar har det hängt två, tre slemissar i varje planta. 



Kantnepetan/Kattmynta har blommat hela sommaren och älskas av katten Ture. Nu är den så frodig att det inte märks om han stökar runt och drogar sig en stund. Tanken är också att den ska dölja alliumens tråkiga blad på försommaren.




Den två år gamla Pärlrönnen är nertyngd av alla bär.



Under Pärlrönnen bildar den Brokbladiga revsugan matta och kommer med en andra blomning.



Oups, vad är detta? Jodå, jag har Sockerärtan 'Golden Sweet' som klänger i ett torn mitt i hela härligheten. Tycker det är bra att odla ärtor på olika ställen i trädgården eftersom de brukar drabbas av bladmögel eller rost vid den här tiden. Men något ställe klarar sig oftast bättre och blir bra utsäde till nästa år.



Rosenflockeln drar mängder av fjärilar. Har noterat fem arter samtidigt. Att ett tiotal fjärilar per blomma far upp som ett fladdrande moln när man närmar sig är inte heller ovanligt.



Flera frösådda (Malva marutanica) busar till rabatten tillsammans med borstnejlikor och vita fingerborgsblommor. En salig röra, min röra som till nästa år blir en annan röra. Allt hålls ihop av en kall färgskala där vitt och silver lugnar ner och inget skriker särskilt mycket högre än nåt annat.






Överblommad Akantus (Acanthus mollis) som nog är en av dem som ska få flytta till ett annat år eftersom den sannolikt trivs bättre i skugga eller halvsol.


Allt gott



En spöknatt

$
0
0
I veckan kom första frostnatten till hjärtat av Småland. Vi spenderade två timmar med att täcka det viktigaste. Är absolut inte redo för frosten ännu och så vet jag ju att efter ett par kalla nätter kan det fortsätta att vara mildväder en månad framåt. Gräsmatta och hagar runt om lyste vita och krispiga på morgonen.

Lite spökkänsla i trädgårdslandet när ampeltomaterna blivit täckta. Dillkronor och blomstermorötter har fått höga stöttor i sin låda för att hålla upp väven. De kunde väl i och för sig fått frysa, men kanske behöver jag dem till en inspirationsdukning som ska ske på Skördemässan i Tyrolen den 20 september www.tyrolen.se. I alla fall vill jag ha lite att välja på.

I Aftonbladets Härligt hemma som finns i butik nu kan du se höstdukningen jag bidrog med förra året.


Squash och pumpor är känsliga grödor, så även Södra filialen (hos svärfar i grannbyn) där jag bland annat odlar prydnadspumpor fick täckas, i alla fall så långt väven räckte. 


Här har skördandet bara börjat och revorna är fulla av ämnen i olika former och färger. Är barnsligt förtjust över den stora variationen som naturen kan kan hitta på: avlånga, runda, platta, päronformade, knottirga, gula, gröna, vita. Ett litet vågspel är det dock när man köper en blandad påse med ca 20 frön eftersom alla pumpor på en planta blir lika och man inte vet i förväg vad plantan tänker bjuda på. Risken är att man får fem plantor vita och inga av nån annan. För att få hela variantionsrikedomen på fröpåsens bild behöver man i princip sätta alla och det tar plats. Här har jag 80 cm mellan plantorna och två meter mellan raderna och det verkar helt lagom. I fjol blev det för tätt och pumporna blev ganska färglösa och tråkiga, för att inte tala om hur svårt det var att ta sig fram bland alla stora, lite taggiga blad. En del plantor blir också offer för glupska sniglarn och hungriga kaniner. 
Trots allt kan jag nog inte behålla alla själv utan några får följa med till skördemässan.

Ha det så gott

Pak choi

$
0
0
I stort sett kan jag dela in livet i före och efter jag upptäckte pak choi. Denna underbara och helt oumbärliga grönsak som man kan så
redan vid +5° på våren och sen i omgångar under hela säsongen. Växer snabbt och tål lite kyla.


Nu skördar jag krispiga fina blad som är supergoda att woka. Jag brukar plocka de yttersta grova och låta de mindre mittbladen växa vidare. Det är de tjocka vita delarna som blir matiga och krispiga i woken, men det bladgröna får förstås följa med. 




Så här såg den ut den 8 augusti, knappt sex veckor sedan. Små ynkliga plantor som knappt gick att hålla i när jag planterade ut. Snacka om snabbväxande! Med lite tur kan jag skörda långt in i december.



Wokade grönsaker med pak choi
Att woka är inte detsamma som att steka. Jag använder olja för att få hög temperatur, har alla grönsaker färdigansade i lagom bitar när jag börjar och fräser allt ganska hastigt. Man vill ha krispet kvar i grönsakerna. Här är det ofta en hänt-i-veckan-rätt på grönsaker som rensas ur kylskåpet innan veckohandlingen. Pak choi blir bra stomme tillsammans med morötter och nån lök, sen kan det bli broccoli, blomkål, paprika, cashewnötter, helt enkelt det som finns, men brukar tänka på att få med alla färger och nån kokböna (kokt) för proteinet.

Medan grönsakerna wokas kan man passa på att göra en sås.
2 1/2 dl god grönsaksbuljong (vatten + 1 msk buljongpulver)
3 msk majsstärkelse
4 msk Tamari (Sojasås) 
3 msk cherry eller fruktjos
Peppar

Blanda allt och häll över grönsakerna när de i stort sett gått klart. När såsen tjocknat är allt färdigt. Dra några varv med pepparkvarnen över. Servera på en gång med quinoa, råris, risnudlar eller hirs till.










Höstfärger

$
0
0
Hösten smyger sig på och doldisar som gömt sig i trädgårdens vrår, kanske lite glömda i sin vardagaliga självklarhet gör dramatisk sorti. 


Ormbunkarna i den mörka vinkeln mot norr, fångar upp några kvällsstrålar och vinkar farväl i brisen.



Om rönnspirean kunnat tala, hade den med varm mjuk, men bestämd röst upphöjt sin stämma. Nu tar den istället till alla sina färger för att få uppmärksamhet som om den ville säga:
- Jag går nu, packar ihop, tar semester och vilar upp mig. Har du över huvud taget märkt att jag stått här i zinkbyttan vid badkaret hela sommaren och troget skött min uppgift, att dölja den där fula kabeln till dimman i badkaret. Okej, jag fick väl några droppar vatten vid ett par tillfällen, men annars har jag minsann fått klara mig själv. Annat är det med blåregnet du skulle plantera. Hon mår inte bra i sin kruka, bara så du vet.


Körsbärsbenveden vid entrén passeras många gånger varje dag. En anonym buske som stryker lätt mot kläderna utan att egentligen noteras. Får inte mycket uppmärksamhet, jo lite gödsel och en frisering har det blivit, men vad är det jämfört med rosor och sommarblommor som får ans var och varannan dag. Tenderar att bre ut sig, eller om det är jag som gjort gången för smal, kan vara så... 
Plötsligt händer det! Feststämning med lyktor i rött och orange, inte en eller två som jag brukar tända utan mängder samlade i tunga knippen. Här ska det inte snålas! Fyrverkeri och klackana i taket tills hösten sliten kläderna av kroppen. Ja, nu har du min uppmärksamhet!

Allt gott



Skördemässa och mingelfest

$
0
0
Efter två regniga år, hade vi denna gång strålande sol på Skördemässan i Tyrolen. Visserligen brukar det komma ett par tusen besökare till den lilla folkparken i grannbyn, men i år var det extra många besökare och till och med reservparkeringen fick öppnas.
För många av utställarna är det stressisgt att fylla borden, duka snyggt med färggranna grönsaker, perenner, höstblommor, slöjdalster, matstånd, flytta bilar och städa undan innan portarna öppnas och besökarna strömmar in. Det är en viss nerv. Plötsligt är det som en vägg av människor framför borden. Man köper handgjorda praliner av tyska chokladmästaren, hemstickade sockar, filtade tofflor, svampfärgade garner, sylt, saft, ekologisk ostkaka, råmjölkspannaka, alla upptänkliga grönsaker, nyskördade äpplen, vindruvor... Barnen har ett eget pysselbord där en morot kan bli en tusenfoting och ett höstlöv en skalbagge. Folk är på gott humör, fyller förråden och njuter av hösten.

 Ett femtiotal lokala utställare med ekologiskt, närodlat, härodlat och hemmgjort, men inte bara handel utan också en stor mingelfest.







En av de yngre deltagarna tog sig en lur 


Över folksorlet hördes den klaraste stämma tolka folkkära låtar och visor. Jag var tvungen att gå ut för att se vad som stod på. Lägg Miranda 'Murre' Eriksson på minnet. Hon kommer sannolikt att dyka upp i större sammanhang vad det lider.

 Ulf Jansson däremot är en känd lokal slöjdare, svarvar nästan genomskinliga skålar som bara väger några gram. Till detta krävs specialverktyg. Här svarvar han dock rotsaker så raspet flyger och underhåller publiken med rappa repliker. En rödbeta har blivit en liten skål och en svarvad gulbeta står på bordet. Det minsta alstret blev en liten bägare endast två cm hög.

Efter några timmar är det ganska tomt på många av borden och vi känner oss rätt nöjda. Hur det gick i dukningstävlingen återstår att se.

Varmt tack till arrangören Hållbara Blädinge för ännu ett trevligt arrangemang. Till helgen blir det jätteloppis. Sista arrangemanget för säsongen i Tyrolen. Då ska jag hänga på låset och se om det inte kan bli några roliga fynd till trädgården eller blivande växthuset.


Allt gott

Vackert monster

$
0
0

Så här ser det ut längs vägen där jag passerar regelbundet. För er som känner till Alvesta kommun, närmare bestämt väg 25, 2 km väster Sjöatorpsrondellen. Mitt i skogen ute på landet är viltstängslet helt övervuxet av Parkslide (Fallopia japonica). Den drar verkligen blickarna till sig med sin storlek, sitt vackra bladverk och nu även gulvita blomvippor.


Bestämde mig för att stanna och titta närmare på detta vackra monster. Stjälkarna för tankarna till bambu, med sina tydliga ringar, men Parkslide är en flerårig ört som tillhör familjen slideväxter. Ursprunget är dock Asien. Till Sverige har den kommit som parkväxt, men redan 1909 noteras att man funnit den förvildad i Blekinge och Östergötland.



Pampig med sina tre meter på höjden men sprider sig med krypande jordstam och har blivit ett aggressivt och svårutrotat ogräs. Det här området klipptes i somras och redan är hela slänten täckt av rotskott sex till åtta meter från beståndet.
En dag när jag har lite bättre tid ska jag kolla om den även tagit sig under 2+1-vägen och skjutit skott på andra sidan, men det  finns ingen parkering i närheten som på denna sidan utan är en bra bit att gå i diket.
Passerade även genom Härskogen utanför Lerum, Göteborg häromdagen och såg flera dungar av parkslide i skogen vid parkeringarna till motionsspåren.



Man kan ju i sitt stilla sinne undra över hur växten hamnat överallt i skogen. Här vid vägen kan den ha hamnat via schaktsmassor när man breddat vägen, men i många fall gissar jag att det handlar om dumpat trädgårdsavfall. Man kan ju tänka på att där man slänger parkslide finns den sen förmodligen kvar för alltid. Det räcker tydligen med en rotbit liten som en tumnagel. När den väl fått fäste kväver  den andra växter och hotar vår naturliga flora. Parkslide räknas till våra fem värsta inkomlingar som man inte vill ha tillsammans med jättebjörnloka, jättebalsamin, vresros och mördagsnigel. Har man den i sin villaträdgård finns risken att den poppar upp i grannens källare. Det bästa är att elda upp de rötter man gräver fram och man kan prova att  utrota genom att hugga ner och täcka med plast ett antal år.

Hur kan de ha den i Japan då kan man ju fråga sig. Tydligen har den där en artspecifik bladlus som håller bestånden i schack. 

Har du parkslide kan du i alla fall trösta dig med att den är ätlig. Smaken lär påminna om rabarber.

Radio Halland har gjort ett reportage som du kan lyssna på HÄR

Allt gott

Rött och höstbusigt

$
0
0
Under vår och sommar har hallonröda tobaksplantor stått för färgen i cykelkorg och på pakethållare. Till hösten byter jag helt enkelt ut det som blivit skräpigt men grundplanteringen får vara kvar. Gillar när de silvriga växterna spretar och hänger lite lagom busigt. Nu är det bollkryss fram och en polkadahlia bak.



Allt gott




Gängbildning i hönsgården.

$
0
0
Just nu har jag fyra hönsgäng. Det prasslar, piper och snackas i buskarna. 

Maja bor med de nyaste kycklingarna i en bur i hönshuset. Det är viktigt att få privatliv och helt kunna ägna sig åt kycklingarna när de är små. Eget krypin en nödvändighet.




Gammelhönan Astrid, 7 år är inne på sin tredje kull för säsongen. De följer henne lydigt och kommunicerar hela tiden. Om hönan fått bestämma skulle hon antagligen haft minst femton kycklingar på rad, men här råder barnbegränsning, annars skulle trädgården svämma över. Silkeshöns har en mycket stark drift att ruva och kan till och med ligga utan ägg under. Det är viktigt att naturen får ha sin gång och att det blir kullar för hönan att ta hand om för att hon ska må bra.
På många hönsraser har man avlat bort driften att ruva eftersom det inte blir några ägg unden småbarnsperioden. "Fabrikssorterna" värper istället hela tiden, men blir i gengäld inte så gamla. Om man inte vill hålla på att pyssla med kycklingar eller bor i tätbebyggelse där tupp inte är tillåten är "fabrikssorterna" att föredra.

Petra med sina fyra. En del av dunet har börjat bytas ut mot fjädrar och gör att de ser toviga ut. Petra och Astrid bor med sina kycklingar i varsin bur i trädgården. När hönan är redo att börja värpa igen flyttar hon självmant in till de andra i hönshuset. Hormonerna styr.


Tonårskycklingarna blir i början lite förvirrade av att ingen lockar och säger till dem vart de ska gå och var maten finns, men rätt snart lär de sig att haka på de vuxna. Håller sig i utkanten av flocken för de är ju längst ner i hackordningen, lägst rang utan hönans beskydd.

Tuppenuppe längst bak håller koll på gänget. 


Allt gott


Växthusbygge del 2

$
0
0
Årets projekt är att bygga grunden till nya växthuset som blir knappt 30 kvm stort.


Det började redan i våras med att den fyra meter höga syrenridån mot skogen sågades ner.


Sommaren gick i rasande fart utan att det hände nåt mer och innan jag visste ordet av var vi inne i augusti. Dags att ta sig i kragen. Bestämde att grunden måste vara färdig innan älgjakten som här startar andra måndagen i oktober annars blir hela projektet förskjutet och vi missar kommande växthussäsong.
Några småträd tas bort, ja vi välte dem helt enkelt med hjälp av grävare.


En stor lind får också stryka på foten.


Tre stenar just precis där växthuset ska stå. Så fina och mossbeklädda, men det får komma till sin rätt nån annanstans. Undrar hur stora de kan vara?


Jo, gigantiska!


Att slita upp en stubbe är ingenting mot stenbumlingarna.


Det sista av syrenerna ryker med rötter och allt.


Ett av mina första blogginlägg för två år sen handlade om att jag önskade mig en minigrävare. Allt tar sin tid men här kommer den.

Den har smal skopa att gräva med och bred att släta till med.
Ture Svinto är först att prova, men det gäller att hålla tungan rätt i mun...


... sen får mannen träna.


Det blev en stor grop till stenkistan. Det är där avloppet från växthuset ska rinna ut. Tack och lov består marken av grus. Alla stenar att fylla med måste dock plockas för hand. Marken paddas. 

Betvivlar att muren är färdig till helgen, men en platta har vi nog i alla fall. Fortsättning följer...

Allt gott

En nödvändighet

$
0
0
Vad vore livet utan rucola, denna kryddiga och tåliga sallat som ger sting åt den mesigaste sallad, piggar upp pizzan och gör sig utmärkt som pesto.
Jo, jag vet att det är många som inte gillar den, men jag älskar styrkan i den och när det nästan svider till i munnen. På våren är den dock betydligt mildare.


Den här busken är tre år gammal. Efter hand får den ganska grova stjälkar som går i blom och då klipper jag ner en stjälk här och där när jag ändå plockar så buskar den ut sig ändå mer. Blomningen framåt sensommaren klipper jag också bort efter hand. 
Det är inte alla år den klarar övervintringen i zon 4 så för säkerhets skull sätter jag lite ny också varje säsong. I år har den verkligen trivts och vårens varmbänk svämmar fullkomligen över. Det kommer att bli finfin pesto att frysa ner.

Rucola tål några minugrader och jag brukar kunna plocka av den fram till jul utan att ens täcka.


Det har varit otroligt mycket kålfjärilar i farten denna säsongen. Har aldrig sett dess like. Till och med rucolan har fått sin beskärda del, men inte fler än att det går att plocka bort dem. Det svenksa namnet är senapskål och det antyder ju både att det är en kryddig växt och att den kan locka insekter som gillar kålsläktet.

 Allt gott







Möt en gammal vän

$
0
0
Våren 2014 inköptes 'Wilma' på Nordiska Trädgårdsmässan, en liten busktomat. Hon började ganska snart leverera de mest utsökta små körsbärstomater på fönsterhyllan i köket. Framåt hösten 2014 blev hon ganska spretig och började få det trångt men fortsatte blomma. Tog sticklingar som fick rota sig i garaget och i januari 2015 var hon igång igen. På den vägen är det. 'Wilma' bara fortsätter leverera.


Hittills har hon fått klara sig i ett österfönster utan extrabelysning, men denna vintern ska min tappra kämpe få lite sol om än artificiell. Jag hittade nämligen en armatur som jag tycker är rätt snygg för att vara en växtbelysning. Jag har två olika LED-lampor som jag kan byta mellan, en blå och en röd. För inomhusodling använder jag det röda spektrat och för vinterförvaring det blå. wexthuset.se förklarar det här med olika ljus på ett bra sätt. Det var också där jag hittade armaturen. 
Färgat ljus är obehagligt att vistas i, så nu har tomaterna flyttat upp i ett sovrumsfönster med timern ställd på 14 timmar. När kvällsmörkret lägger sig lyser det rött genom fönstret ner på gräsmattan. Vi har inga grannar intill, men förbipasserande har på skoj undrat vad vi sysslar med och svaret är:
- Ja ni skulle bara veta!

 Allt gott



Växthusbygge del 3

$
0
0
Bygget av grunden till växthuset fortsätter. Mycket pyssel med att bestämma hur det ska ligga i förhållande till uthuslänga och det lilla drivhuset. De ligger nämligen inte i linje med varandra. Försökte först bygga i vinkel från drivhuset, men det såg konstigt ut. Började om och stakade ut parallellt med uthuset och det blev också konstigt. Allt slutade med att jag lät ögat bestämma utan att utgå från några befintliga linjer. Mellan "staketen" i hörnen har vi spänt snören för att markera var formen ska byggas. Sen flyttade vi snörena några mm hit eller dit medan vi kryssmätte för att få rektangeln perfekt. Mycket fixande, trixande innan alla vinklar stämde. Kul när gjutformen börjat byggas och man faktiskt kan se hur stor ytan blir. Faktum är att 30 kvm inte alls känns särskilt stort. Kanske beror det på att huset blir ganska långsmalt.


Sen ska också höjden på gjutformen bestämmas och allt ska ligga i våg. Tack och lov för laserinstrument. En sändare sitter i ena hörnet på "staketet", täcker upp hela golvytan och sänder till mottagaren på pinnen.

Gjutformen klar och dags för två lager frigolit som markisolering.

Mannen räknar med kvällsarbete och monterar belysning i trädet.


På frigoliten en armeringsmatta och slangar för golvvärme. Just nu har vi inte tänkt att ha uppvärmning, men det kan ju vara bra att vara förberedd om man nån gång skulle vilja sätta in kamin.


Betongbilen anländer. Gillar specialbilar med rännor, spön, kranar och allt vad det kan vara.
I det gula röret ska elkablarna dras. Det är inte jag på bilden utan chauffören.

Efter en halvtimme är formen fylld och jobbet börjar med att jämna till.

Fallet till golvbrunnen dras av med bräda.


Efter några timmar är plattan så pass stabil att den kan skuras med helikoptern. Tänk att det finns maskiner för allt. Denna hyrdes.


Nattarbete bakom drivhuset när formarna rivs två dagar senare. Fortsättning följer...
Allt gott







Summa sparat

$
0
0



Att odla bara för principen att vara självförsörjande är inte min grej. Nej, drivkraften är att se fröet gro och växa och kunna njuta av vackra lådor. Neonfärgade mangoldstjälkar i motljus, svartkål med droppar på bladen just när solen tittar fram efter en skur, jordlukten, glädjen över mångfalden och alla insekter som lockas till kryddhörnan. Självklart är den en fantastisk känsla att ha odlat sin egen mat och kunna konstatera att allt på tallriken kommer från egna täppan, är friskt och giftfritt och visst minskar matkontot, men jag har aldrig försökt räkna ut hur mycket. Jag använder sju odlingslådor som är 1,20 x 2 m och har dessutom 60 kvm till potatis, rotsaker och bondbönor som i stort sett får sköta sig själva. Alltså inga stora ytor. Beräknad arbetsåtgång hela trädgården inkluderad, ca 1 timme i snitt per dag utslaget på hela året.



Nu tänkte jag göra ett försök att beräkna hur mycket vi sparar på ett år genom att multiplicera normala åtgången av varje grönsak över säsongen med vad det skulle kostat att köpa samma mängd. Då får man också tänka på att vi är storkonsumenter av grönsaker, lever ekologiskt som kostar lite mer, men handlar klimatsmart.

De grönmarkerade täcker årsbehovet.

BLADGRÖNT                                  1.760
spenat
spenatskräppa
mangold
rucola

pak choi
tatsoi
plocksallat, 2 sorter
isbergsallat
isört
ekbladssallat
vårportlak
krasse   
malabaspenat                                            


squash                                       200
rabarber                                      50
tidigare morötter, blandade färger
vintermorötter gula, orange                1.560
rödbetor                                     180
potatis 'Early Red'                          100
potatis  'Amadine'                           780
jordärtskockor                               360
rotselleri                                   120

salladslök                                   100
vitlök, 3 sorter                             225
vinterpurjo                                  375

KÅL                                           90
minigrönkål
svartkål
röd brysselkål
grön brysselkål

ÄRTOR                                        220
sockerärtor, gula tidiga
sockerärtor för infrysning
störpurpurbönor
blomsterbönor
bondbönor

TOMATER                                      950
'Tigerella'
'Cal-J'
'Green Zeebra'

'Paola'
'Tumbling Tom, gul'
'Tumbling Tom, röd'

'Taxi'
'Wilma'

KRYDDOR                                      500
basilika
körvel

persilja
dill
dillkronor
fänkålsdill
gurkört
kummin
kvanne
kryddtagetes


KRYDDOR PERENNA                              240
gräslök
gräslök, kinesisk
salvia
rosmarin
temynta, 2 sorter
pepparmynta
kungsmynta, 2 sorter
timjan
citronmeliss
citronverbena
anisisop

BÄR                                        1.860
amerikanska blåbär
jordgubbar vita, röda                  
smultron vita, röda
vinbär svarta, röda
hösthallon

Totalt sparat på ett år                    9.670 kr


Blev överraskad redan när jag lade ihop kostnaden för sallat och att odlingen i runda slängar sparat mig 10.000 på ett år är jag galet nöjd med. En hobby som går med plus, luft, avkoppling och motion på samma gång. Kan det bli bättre!

Kål är nåt det går åt mängder av i alla former och det odlar jag nästan ingen så där finns det alla möjligheter att utveckla.


Allt gott


I säkert förvar

$
0
0



Rotsaksskörden är nu i säkert förvar, portionsförpackad i potatissäckar och nerhalad i brunnen på frostfritt djup. Ja, det är ingen brunn med vatten, utan en brunn med en pump till den djupborrade brunnen bredvid, hos svärfar.
Här är det mörkt och lagom fuktigt.  Enda nackdelen är att om det är väldigt kallt ute -20 eller så, då är det inte praktiskt att öppna brunnen och släppa ner kylan. Ofta är de kalla perioderna inte så långa här i hjärtat av Småland, mest slask och blask.
När rotsakerna är slut hemma, hissar man helt enkelt upp en påse och lägger i grönsakskylen  i garaget. Jag brukar lägga dem i en papperspåse, med en plastpåse utanpå, för att behålla lagom fuktighet och motverka kondens i påsen. Kondens gör att moröttern ruttnar. Samma sak gäller för de morötter man köper i butik. Har man ingen papperspåse att lägga morötterna i kan man istället knyckla in lite tidningspapper i köpepåsen.



I brunnen hängde en påse rödbetor kvar sen i fjol. De var hårda, utan tillväxt och hade säkert gått att äta, men de fick gå i kompostdiket i landet med hopp om att de ska smaka bättre i sorkens glupska gap än mina jordärtskockor som står kvar en bit bort.

Allt gott

Trädgårdens siluetter

$
0
0
Nu är det inte lätt att få nåt gjort i trädgården framåt kvällningen om man inte vill jobba med pannlampa förstås. När jag som bäst kommit igång med att klippa ner sånt som vält och med att kruka upp amaryllisar som haft sommarlov under häggmispeln, blir det mörkt. Inte sån där långsam skymning som på sommaren utan helt tvärt. På fem minuter är arbetsljuset borta, men himlen lyser vackert och påminner om att det nog blivit lite för lite tid för njutning idag. Går ett varv och spanar efter trädgårdens siluetter.

Amplar i trädgårdslandet

Jätteverbenor

Äppelträd


Är du färdig med höstandet ännu?


Allt gott

Viewing all 377 articles
Browse latest View live